8/9 Morgonens kvava gissel
Lika flyktig som smaken hos en cheeseburgare från McDonald's, lika lättfotad som en handikappad trestegshoppare, lika svårdocerad som Funlight kiwi, är det att gå upp på morgonen.
Varje morgon ställs samma groteska krav på oss samhällsnyttiga medborgare och bidragstagare, utan att vi någonsin givits ett motiv. För när morgonen gryr och klockan joddlar någon hemsk avart av något som inte ens de lurviga neandertalarna skulle kalla musik, så finner jag aldrig motivation till att faktiskt resa mig ur sängen. Har samhället helt glömt bort att motivera sina kära medborgare? Varför viskar inte klockan sensuella ord och löften om bubbelbad ackompenjerat av homoerotisk musik? Varför måste man släpa sig upp trött och jäklig som Plura efter ett matlagningsprogram bara för att mötas av något så motbjudande och avtändande som dagens första mål mat?
Antalet frågor som uppstår när världens lidande kommer i focus är oändliga. Och i jämförelse viktigare ämnen så som varför kaffet alltid tycks vara för varmt för att dricka, så kanske en persons morgonrutin verkar som ett trivialt problem. Men om man beaktar det klassiska ordspråkert "många bäckar små gör en stor å" så blir det mycket relevant att förmildra morgonens lidande. Tänk er bara hur många krig som skulle undvikas om världens ledare skulle fatta sina beslut utan att uppleva en enorm morgontrötthet och bitterhet över frukostens torra fralla. Tänk er hur få fortkörningsböter som skulle delas ut om polisen vid fartkameran hade vaknat på rätt sida sängen. Tänk bara på de possitiva effekterna i samhället. Kanske skulle infrastrukturen förbättras, tågtrafiken effektiviseras och priset på pizza sjunka.
Världens skulle se mycket bättre ut om morgonen inte erbjöd den största formen av existentiellt lidande. Ha dessa tankar i bakhuvudet och känn er stolta över att veta att ni genom att snooza en timme eller två så förbättrar ni världen. Ty äldre misstag som "Morgonstund har guld i mund" måste rättas till om världen ska bli till det bättre.
Varje morgon ställs samma groteska krav på oss samhällsnyttiga medborgare och bidragstagare, utan att vi någonsin givits ett motiv. För när morgonen gryr och klockan joddlar någon hemsk avart av något som inte ens de lurviga neandertalarna skulle kalla musik, så finner jag aldrig motivation till att faktiskt resa mig ur sängen. Har samhället helt glömt bort att motivera sina kära medborgare? Varför viskar inte klockan sensuella ord och löften om bubbelbad ackompenjerat av homoerotisk musik? Varför måste man släpa sig upp trött och jäklig som Plura efter ett matlagningsprogram bara för att mötas av något så motbjudande och avtändande som dagens första mål mat?
Antalet frågor som uppstår när världens lidande kommer i focus är oändliga. Och i jämförelse viktigare ämnen så som varför kaffet alltid tycks vara för varmt för att dricka, så kanske en persons morgonrutin verkar som ett trivialt problem. Men om man beaktar det klassiska ordspråkert "många bäckar små gör en stor å" så blir det mycket relevant att förmildra morgonens lidande. Tänk er bara hur många krig som skulle undvikas om världens ledare skulle fatta sina beslut utan att uppleva en enorm morgontrötthet och bitterhet över frukostens torra fralla. Tänk er hur få fortkörningsböter som skulle delas ut om polisen vid fartkameran hade vaknat på rätt sida sängen. Tänk bara på de possitiva effekterna i samhället. Kanske skulle infrastrukturen förbättras, tågtrafiken effektiviseras och priset på pizza sjunka.
Världens skulle se mycket bättre ut om morgonen inte erbjöd den största formen av existentiellt lidande. Ha dessa tankar i bakhuvudet och känn er stolta över att veta att ni genom att snooza en timme eller två så förbättrar ni världen. Ty äldre misstag som "Morgonstund har guld i mund" måste rättas till om världen ska bli till det bättre.
Kommentarer
Trackback
