Liv i revy
Livet är en föränderlig hög av komposterbart material. Allting ruttnar och jäser om det ligger för länge i den varma hög som människan kallar livet. Man känner en närmast religiös förundran när man inser att en nuvarande tillvaro är lika lockande som en varm folköl till jordgubbssaften. Inte för att varm folköl och jordgubbssaft är någon okristen blandning, det kan ju faktiskt passa fint en kall höstdag som denna, men det är onekligen en kombination som det sällan trånas efter. Just som denna kombination upplever man livet. Inte hemskt illa, utan endast lätt osmakligt, ungefär som gårdagens fastbrända havregrynsgröt. Det är minst sagt en mycket obehaglig insikt, när en fantastisk alfahane inspirerad av både Bill och Bull nöjer sig med denna existens.
För man skall aldrig vara nöjd! Att vara nöjd är som att dricka lättmjölk, det duger men inte är det rätt. Man skall istället sträva efter ett fantastiskt hem inrett helt i furu. Man skall sträva efter 2,5 barn, en beige volvo, ett hus med en futuristisk orange brevlåda och en ondsint kvinna som saknar både empati och förstånd. Det är meningen med livet. Det är vad vi skall sträva efter istället för att nöja oss med varm carlsberg och döende blommor på fönsterkarmen. Men trots att detta är eftersträvansvärt så kan jag inte undgå att drömma om en ensam blomma i fönsterkarmen och klumpig mjölk i glaset. Livet som vår fader givit oss är för kort för att äga en volvo och det är sannerligen för kort för att inreda sitt hem i furu. Ty allt man äger är en skatt och det är endast vår mentalitet som orsakar en klåda i själen. Vi bör göra mer, men vi bör göra mindre. Vi vältrar oss likt suggor i denna kompost som människan kallar samhälle och inser aldrig att det enda som behövs är att stanna upp och för en kort stund byta furu mot folköl och vise versa. Allt detta för att inse hur livet och dess klagomål är lika obetydliga som gårdagens rester.
Taget helt ur sitt sammanhang vill jag citera den representativa Gary Glitter som upprepade gånger sade “I haven't done anything. I'm innocent. It's a conspiracy.” Kanske är det i sälva verket det som är bekymmret? Kanske är problemet att man aldrig har gjort något...
Mardrömmens frälsning
Profetens siare har länge varnat för denna dag och dess effekter på mänskligheten. För på detta exakta datum detta nådens år så återuppstår fruktan och mardrömmarna som vi alla genomled under vår barndom. Vem minns inte grubblandet över huruvida Tommy Körberg låg lurandes under sängen i väntan på en ny duett med Carola? Eller Michael Crichtons veliceraptor, en varelse kapabel att öppna alla dörrar, men som alltid väntade utanför den gediget barrikaderade sovrumsdörren?
Det är denna barndomens rädsla som idag återuppstår, den instinktiva rädslan vi alla kände och som varken föräldrar eller gossedjur kunde rädda oss ifrån. Den rädslan som inte kunde besegras med hjälp av pogs, pokémon-kort eller NES. Den rädslan som såg till att varje gång vi skulle gå till sängs kände hur apokalypsens fyra ryttare grinandes följde våra rörelser ur rummet skuggor.
Rent instinktivt går det att överväga huruvida jag nu har frammanat lite för höga förhoppningar, men å andra sidan så går det nästan att med säkerhet påstå just detta. Jag besitter inga som helst tvivel på att de sorgliga själar som funnit hit nu drar sitt hår och funderar över detta svammel, men faktum är att det hela är uppenbart. Det är lika uppenbart som Göran Perssons älskvärdhet eller Gargamels perverterade relation till de upproriska smurfarna.
För idag återuppstår Evil Dead, den mest sadistiska, och blodiga psykos som någonsin antastat jordens befolkning. 21 långa och mycket hårda år har jag suttit i just denna stol, väntandes på den mörka dag då världen än en gång finner frälsning i mardrömmarnas dunkla domän. Denna dagen har nu äntligen kommit och personligen har jag svårt att behärska min glädje över att än en gång finna godtagliga ursäkter till att aldrig sova...
Pånyttfödelse
Liksom Professor Lockhart efter att han misslyckats med sin obliviate så känner jag ett plötsligt behov av att följa de historiska spår som jag oundvikligen lämnat efter mig i detta virtuella krypin. Detta är dock en resa som inte ens Mordors modigaste orcher skulle åta sig då vägen är fylld av främmande kulturella element och religiös perversion. Men trots min och orchernas starka motvilja känns det som att jag av vår herre blivit förpliktigad att faktiskt undersöka tidigare och helt besinningslöst författade inlägg av detta mekkas frireligiösa pastor.
Och om jag då efter en lättare efterforskning med kaffekoppen i högsta hugg skulle försöka att på något vis beskriva dessa historiska skrifter så skulle jag utan reservationer kunna säga att Den Sista Färden på en syratripp känns relativt närliggande. Det är genuint förundransvärt hur en ung och oskyldig man uppväxt på Kim Possible och Super Mario kunnat falla så djupt ner i det perverterade inferno som döljs i texternas djup. Å andra sidan går det inte att förneka att det möjligtvis är en logisk utveckling när de tidiga åren spenderats som en småfet svampknaprande italiensk rörmokare skuttandes på oskyldiga sköldpaddor.
Slutsats
Trots samhällets moraliska utveckling under tiden som detta Mekka varit oroväckande tyst så lovar den hedervärda pastorn att stå som en nyfrälst stöttepelare för de förlorade själar som funnit den snåriga vägen till detta kyffe. Han önskar även att ge sedligt stöd åt förlorade skökor och kvinnor genom att hjärtligt påminna om att "Hjärnarbete får kvinnor att tappa håret."
Att fylla år
Jag antar att den ringa åldern 21 är alldeles för tidigt för att känna sig gammal, men fasen om man inte känner sig som en pensionär på ett äldreboende som bara väntar på döden. Men nu skall livet inte beskrivas ur en mörk och deprimerande synvinkel, utan det skall istället beskrivas som en underbar och rik fantasivärld där enhörningar fäller krokben för handikappade och smurfar spelar dragspel under svampars sköna påverkan.
Sett ur den senare synvinkeln är det angenämt att fylla år och bli gratulerad av vänner och kamrater ifrån alla världens hörn, underbart att vakna upp till åtta koppar frukostkaffe och helt jäkla fantastiskt att ta en tur med bilen till biblioteket. Om man ska vara helt ärlig vilket man alltid ska vara om man är en god och vacker människa så är det hela rätt trevligt, men fasen om man inte känner sig gammal ändå ;).
Jag antar att dessa kommentarer kan anses vara obetydliga och menlösa, men om man inte lägger en obetydlig kommentar då och då så är det ohyggligt svårt att senare producera en av ett högre värde. Jag kom mestadels i förbigående att tänka på denna gammla plattform för halvtaskiga litterära kommentarer och kände att det kanske skulle ge mig lite glädje att sparka igång denna virituella bastuklubb igen. Förhoppningsvis kommer jag att komma ihåg att dela med mig av mina högst tvivelaktiga filosofiska floskler och vem vet, kanske kommer jag att känna ungdomen strömma tillbaka i mitt tempel till kropp. Om inte så antar jag att det är dags att hänga av sig gubbkepsen, raka av sig skägget och lägga monokeln på hyllan tillsammans med andra saker som tillhör det förflutna och ta tag i resterna av mitt koffein indränkta liv...
ps. Det var inte min avsikt att skriva ett manodepressivt inlägg, men nu när det är skrivet så antar jag att min naturliga lathet får avgöra det hela och min största ursäkt för inläggets stämmning är helt och hållet det gråmulna vädret. Jag menar för guds skull, när man fyller år så ska ju solen skina och bumbibjörnar studsa runt i jakt på en oskyldig grymling...
Tack för mig och smaklig leverpastej till dig!
8/9 Morgonens kvava gissel
Lika flyktig som smaken hos en cheeseburgare från McDonald's, lika lättfotad som en handikappad trestegshoppare, lika svårdocerad som Funlight kiwi, är det att gå upp på morgonen.
Varje morgon ställs samma groteska krav på oss samhällsnyttiga medborgare och bidragstagare, utan att vi någonsin givits ett motiv. För när morgonen gryr och klockan joddlar någon hemsk avart av något som inte ens de lurviga neandertalarna skulle kalla musik, så finner jag aldrig motivation till att faktiskt resa mig ur sängen. Har samhället helt glömt bort att motivera sina kära medborgare? Varför viskar inte klockan sensuella ord och löften om bubbelbad ackompenjerat av homoerotisk musik? Varför måste man släpa sig upp trött och jäklig som Plura efter ett matlagningsprogram bara för att mötas av något så motbjudande och avtändande som dagens första mål mat?
Antalet frågor som uppstår när världens lidande kommer i focus är oändliga. Och i jämförelse viktigare ämnen så som varför kaffet alltid tycks vara för varmt för att dricka, så kanske en persons morgonrutin verkar som ett trivialt problem. Men om man beaktar det klassiska ordspråkert "många bäckar små gör en stor å" så blir det mycket relevant att förmildra morgonens lidande. Tänk er bara hur många krig som skulle undvikas om världens ledare skulle fatta sina beslut utan att uppleva en enorm morgontrötthet och bitterhet över frukostens torra fralla. Tänk er hur få fortkörningsböter som skulle delas ut om polisen vid fartkameran hade vaknat på rätt sida sängen. Tänk bara på de possitiva effekterna i samhället. Kanske skulle infrastrukturen förbättras, tågtrafiken effektiviseras och priset på pizza sjunka.
Världens skulle se mycket bättre ut om morgonen inte erbjöd den största formen av existentiellt lidande. Ha dessa tankar i bakhuvudet och känn er stolta över att veta att ni genom att snooza en timme eller två så förbättrar ni världen. Ty äldre misstag som "Morgonstund har guld i mund" måste rättas till om världen ska bli till det bättre.
Varje morgon ställs samma groteska krav på oss samhällsnyttiga medborgare och bidragstagare, utan att vi någonsin givits ett motiv. För när morgonen gryr och klockan joddlar någon hemsk avart av något som inte ens de lurviga neandertalarna skulle kalla musik, så finner jag aldrig motivation till att faktiskt resa mig ur sängen. Har samhället helt glömt bort att motivera sina kära medborgare? Varför viskar inte klockan sensuella ord och löften om bubbelbad ackompenjerat av homoerotisk musik? Varför måste man släpa sig upp trött och jäklig som Plura efter ett matlagningsprogram bara för att mötas av något så motbjudande och avtändande som dagens första mål mat?
Antalet frågor som uppstår när världens lidande kommer i focus är oändliga. Och i jämförelse viktigare ämnen så som varför kaffet alltid tycks vara för varmt för att dricka, så kanske en persons morgonrutin verkar som ett trivialt problem. Men om man beaktar det klassiska ordspråkert "många bäckar små gör en stor å" så blir det mycket relevant att förmildra morgonens lidande. Tänk er bara hur många krig som skulle undvikas om världens ledare skulle fatta sina beslut utan att uppleva en enorm morgontrötthet och bitterhet över frukostens torra fralla. Tänk er hur få fortkörningsböter som skulle delas ut om polisen vid fartkameran hade vaknat på rätt sida sängen. Tänk bara på de possitiva effekterna i samhället. Kanske skulle infrastrukturen förbättras, tågtrafiken effektiviseras och priset på pizza sjunka.
Världens skulle se mycket bättre ut om morgonen inte erbjöd den största formen av existentiellt lidande. Ha dessa tankar i bakhuvudet och känn er stolta över att veta att ni genom att snooza en timme eller två så förbättrar ni världen. Ty äldre misstag som "Morgonstund har guld i mund" måste rättas till om världen ska bli till det bättre.
Lördagkväll och datorspel
Igår var det fredag och planerna för helgen var redan uppdragna, det skulle spelas Age Of Empires III. Sagt och gjort, inte för att det blev något spelande igår, men jag fick i alla fall äran att åka och köpa thaimat till både Linus och Micke. Något som jag inte sade nej till då det innebar att jag fick köra lite extra, inte för att jag känner att det är så jäkla kul att köra längre, utan för att jag fick se vår underbara grannstad Trollhättan samt återuppväcka gamla minnen med Kalle Baah i högtalarna. Sen var det ju naturligtvis även för att jag skulle få lite mat...
Idag blev det dock annorlunda och man har nu lagt några matcher bakom sig, tillsammans med ett mål gös och potatis. Inspirerade av den gösiga maten så bestämde vi oss för att det fanns för mycket hår på våra skalpar, så rakapparaten plockades fram och jag började med fast hand att raka.
Problemet var att jag inte fick raka mig själv som jag brukar och, vilket resulterade i att det var några hårstrån som var obehagligt långa, så jag slet snabbt åt mig rakapparaten för att jämna till det hela. Något som jag kanske inte borde ha gjort. För Linus hade precis blivit finputsad utan lägesinställning (absolut kortaste som finns).
Så nu sitter jag här och har en dvärgmohawk (tack Linus)...
Så de personer som brukar tycka att jag har för kort hår lär garanterat att skita på sig av skratt och panikångest när ni ser mig på måndag. Till mitt försvar kan jag dock säga att det fläktar gott, så nu lär jag inte bli överhettad på ett tag. Nej, nu är det dags för lite mer spelande.
Ej godkänd frånvaro
Under den senaste månaden har jag varit oerhört frånvarande, det erkänner jag och med handen på hjärtat så bryr jag mig egentligen inte. För jag har haft så oerhört spännande att det inte ens går att beskriva. Men jag ska faktiskt försöka beskriva det absolut viktigaste genom bilder med bifogad text.
Först och främst så laddade jag upp med en ordentlig smörgås samt bifogade en halvliter kaffe.
Efter det så var det dags för att plugga körteori, men först så kunde man uppenbarligen passa på och baka lite krämbullar. Om bara krämen hade räckt till alla bullar...
Men efter ett bullbak och skadligt många bullar så var det naturligtvis dags för vanliga studier, för man kan ju inte prioritera bort skolan ;). Dock kunde man ju ta en sväng till skoglunds och kika på valpen igen.
Har ingen aning om vilken av dem som är våran, alla ser ju liksom ut som miniatyr pitbulls.
Sen så kan man ju inte plugga körteori utan att ha tillgång det anvisade materialet, så jag vart tvungen att komplettera min tidigare utrustning.
Att införskaffa extra material innan både teori och körprov, var nog det smartaste jag gjort. För det ledde onekligen till att jag bla. fick någon form utav papperslapp med kryss i gröna rutan.
En sådan högtid måste ju firas med lite alkoholhaltig dryck så att man på ett ansvarsfullt sätt kan köra onykter nu när man har något att bli av med.
Och se så glad man blir av att ta körkort.
Det var det jag hade att erbjuda idag. Men jag lovar att jag nu när jag har fri tillgång samt oändligt med tid ska ta och försöka släpa mina tjocka fingrar till tangentbordet och erbjuda er någon form av underhållning i fortsättningen.
Ps. jag får nog hålla med dig på alla punkter Carro, hur fasen kan man släppa oss fria i trafiken?
Jag känner personligen att jag inte skulle vilja köra i närheten av mig själv i trafiken, oavsett om man har gott om airbags och låg hastighet.
Vårkänslor
Nu måste jag faktiskt påstå att våren är på intåg, för alla tecken tyder obönhörligen på att vintern slutligen mött sin baneman och ligger likt en makrill och sprattlar på båtens däck. Påsklovet har officiellt börjat, snön har till större delen smält bort, träden knoppas och Karlberg står och säljer bröd på Hemköp. Nej, vårigare är så här kan det knappast bli, eller det kanske det kan?
Jag tror att några wienerbröd och billig dansk pilsner kan ytterligare piska fram vårigheten ur vårt än så länge kylslagna land, men om det blir verklighet eller ej är något som man får vänta och se. I värsta fall så får våren bli halvdan och blöt liksom många andra vårar.
Oavsett hur vårig våren blir så är det vår och det betyder att hormonerna springer runt i vårt blodomlopp, dansar tango och får oss att göra mindre genomtänkta saker. Jag till exempel har bakat brownies, vilket är jäkligt lyckat eftersom att jag skulle dra ner på bakningen. Än värre är att jag inte nöjde mig där utan även bakade bullar.
Likt tripp trapp och trull så fick bakruset konsekvensen att jag börjat aktivera mig fysiskt och helt plötsligt så känns livet lättare. Dock funderar jag starkt på att kasta ut allt man kan baka av, vilket förhoppningsvis placerar mig i soffans hörn än en gång.
Idag så har jag och familjen varit på en liten utflykt, vilket är lite förvånande, men är det någon form utan röd dag (påskdag, annandag pingst, heliga Birgittas födelsedag) så kan det hända konstiga saker.
Och idag måste jag säga att utflyktens mål var något av det konstigaste på länge, för vi vart på besök hos familjen Skoglund och kikade på den valp som enligt planen ska bli vår ägodel. Dock har jag svårt att se fördelar med en valp, eftersom att den inte står still i bokhyllan, utgör en värdelös bokstötta och dessutom tuggar på böckerna. Om ingen av dessa kriterier uppfylls av en ägodel så är det enligt mig ingen ide att skaffa den.
Jag menar, en bil kan man luta böcker mot, min mac skulle definitivt ligga still på bokhyllan, till och med en påse bullar skulle definitivt, trots att de är konsumentvaror och inte ägodelar, in i det längsta undvika att tugga på bokhyllans innehåll.
Nej, den enda fördelen jag kan se är att en valp faktiskt har mysigare och större tassar än en byst av Lenin, det är dock den enda fördelen...
-Se! Inte ens Annelie som är hjärnan bakom det hela, är helt säker på om kräket har ett högre eller lägre än senaste numret av TTELA.
-Men än en gång, tassarna är en fördel och vilken fördel det är!
Banankontakt
Många dagar har gått sedan mitt senaste inlägg och innan jag kommer till den egentliga meningen med dagen så måste jag summera torsdagen för er alla.
Som de flesta vet så var torsdagen någon form utav gammal kristen högtid, som vi våldtagit under historiens gång och beslutat oss för att omvandla till en dag tillägnad våfflan... Liksom många andra så tänkte jag att ''en våffla är ju alltid gott'', sagt och gjort, en jäkla massa våffelsmet slabbades ihop och järnet plockades fram.
Efter det gick kvällen åt helvete...
Våffeljärnet gick sönder, temperaturen gick inte att reglera, ångan steg alltid upp vid handtaget, vilket resulterade i brännskador, våfflorna brände fast och jäste för mycket till följd av obalanserad mängd bakpulver, reklala blödningar, världskrig osv...
Mitt i detta helvete kommer ångesten ifrån ej avklarade uppgifter, så som, körkortsteori, naturkunskapsplugg, tyskaprov, artikel i svenskan och en uppgift där egna hemmet står i centrum.
För att göra det hela sjukt mycket bättre så inser jag det faktumet att jag inte gillar våfflor och har stått och stekt allt i onödan.
Howsoever, jag överlevde kvällen och nu tänkte jag komma till saken.
Men först:
Våfflorna som sänkte en Olsson.
Jag har själv många gånger klagat på att folk fyller upp internet med vad de äter till frukost osv, men jag måste ta och berätta om gårdagens kvällsmat. Och när jag säger ''kvällsmat'' menar jag inte jordnötsbågarna, zero och majskärnor, utan jag talar om något så brutalt som en banan.
I de flesta fallen så är en banan alltid en banan, man kan hålla diskussioner om hur böjd, lång och grön den ska vara, men det är ändå alltid en banan (så länge det inte är en superbanan).
Men definitionen superbanan är ett mycket svårt begrepp och bör inte användas av oinvigda.
Oavsett, det jag åt igår var så groteskt att det inte kan beskrivas i ord, egentligen kan inte ens en bild göra skapelsen rättvis, men jag gör i alla fall ett försök.
För den som tvivlar på bananen enormhet så kan jag förtydliga genom att säga att det faktiskt är hela min underarm på bilden, inte en tå, eller ett finger, utan hela min erotiskt formade underarm.
Stormen är över
Det känns verkligen som att jag har ridit ut en storm denna helgen och att det slutligen är lämpligt att krypa fram från mitt smutsiga kyffe och återvända till världen. För den som har missat vad det hela handlar om så har jag blivit ett år äldre, det gick över en dag och ingen vart mer förvånad än jag själv.
För att göra en lång historia kort så kan jag tacka för de oerhört slappa och lata gratulationerna som jag fick på Facebook och meddela att de i alla fall värmde upp mina kranskärl. De som var lite mer aktiva och var vänliga nog att bjuda mig på en rykande färsk födelsedags-mazarin tackar jag något oerhört, det var den bästa mazarinen jag ätit på år och dagar (var den enda mazarinen jag ätit på år och dagar). Mest av allt tackar jag dock min familj som av okänd anledning gav mig saker samt min träningsgrupp som gav mig en spark i baken, Esse får komma med på ett hörn han också, för att han bjöd mig på öl senare under kvällen. Ett extra tack ges till min kära farmor som på fredagen väckte mig med tårta och kaffe.
Presenter som jag fick under dagen - två mazariner varav en av dem var inslagen i guldigt snöre.
Efter alla gratulationer så fick jag ryck och spenderade torsdagen och lördagen på stadens lokala nattklubb, något som kanske inte blev så billigt, men som jag utgår ifrån bara sker en gång. I alla fall så har jag inga planer på att fylla 18 igen. Dock slutar inte min berättelse där, utan när man vaknade på lördagen, åter igen hemma hos farmor och man försökte konstatera vad som hänt kvällen innan, så serverades det frukost. På bakfyllefrukostens meny så stod det Fasan, kokt potatis, läcker broccoli, sås och andra läckra tillbehör. Behöver jag ens nämna att jag kände mig som Wachtmeister?
För att spinna vidare på mina likheter med Wachtmeister så kan jag bifoga en bild på mig iklädd den tröja som den stora ledaren Heikki och fröken Caroline köpte till mig i födelsedagspresent.
Något som däremot förstörde hela min födelsedag och dessutom drog ner likheterna med Wachtmeister, var den uteblivande Batmantårtan som jag såg fram emot. Men vem vet, den kanske kommer någon annan gång då man behöver muntras upp.
Det var allt för denna gången, må profeten leda oss mot godare tider detta nådens år 2010.
Bemärkelsedagen
Nu är det några timmar kvar tror jag, har faktiskt aldrig haft någon direkt koll på det där med tiden ändå. Om några timmar så är det högst sannolikt att det gått 18 år sedan jag föddes, om det nu är en bra grej är upp till andra att bedöma. Just nu så sitter jag här lite smått melankolisk och funderar på hur stor möjligheten är att jag ska få en batman-tårta. Troligtvis så kommer jag inte få någon, jag vågar nästan säga att det är högst sannolikt att jag blir utan, men än är det för tidigt att deppa ihop.
Kanske får jag en mazarin och en batmanfigur, eller ett kinderägg skulle inte sitta helt fel det heller, hårdast av allt (förutom batmantårtan) hade det varit med en påse risen ''så att man inte oroar gubbarna i onödan''. Men som vanligt får jag nog nöja mig med det som dyker upp.
Istället för att filura mer på detta ämne, så får jag nog finna något annat sätt att fördriva tiden med, kanske ska jag kika på de tusentals tyska verb som jag ska kunna inför nästa vecka, eller så kan jag ta en skiva medvurst och göra mig redo för sängen...
Tror att det blir sängen trots allt.
Tårtan man alltid kommer att drömma om.
Goda dagar finns
Denna dag har varit omväxlande och bjudit på både smått och gott av olika kaliber.
Först och främst så har man faktumet att man inte har haft någon skola eftersom att lärarna inte hade något för oss att göra. Efter det så kan jag nämna att jag både läst färdigt den lilla boken i engelskan (make till förvirrande bok har jag aldrig läst), pluggat de sidor vi hade i geografin, tränat, tränat, haft korlektion och skrivit en labbrapport. Alla dessa saker hör definitivt till den goda sidan utav dagens upplevelser och äventyr.
Den dåliga sidan är dock som vanligt något större och tonar följaktligen upp ovanför mig likt en sockerkaka för en diabetiker. På denna sidan har jag bland annat stött på min gamla ärkefiende (för den som inte hängt med så är det nybakat) som dagen i ära så var fanskapet utklätt till nybakat morotsbröd. Efter att ha nergjort ett halvt kakebröd så lyckades jag dock vinna kampen men brottades istället med ballerina kladdkaka som införskaffades på lidl tidigare denna dag. Där når man ännu ett av dagens stora problem, att man handlat på lidl. Personligen så införskaffade jag mig visserligen bara kvarg och ballerina, något som jag ansåg vara någorlunda acceptabelt om är något tvivelaktigt, vad min käre far köpte vill jag inte ens tänka på.
Den tredje boven är inte lika mycket en bov som en komisk och kanske något melankolisk händelse som utspelade sig under tidigare omnämnda körlektion. Henrik som är den stackare som tvingas åka med mig ger mig instruktioner att åka mot Birger. När jag glad i hågen sitter och kör så säger han plötsligt att jag ska svänga åt höger, följaktligen blir resultatet att jag signalerar och svänger. Problemet är att Henrik efter ett halvt kvarter ber mig svänga vänster, något som känns obekvämt eftersom att det är den turen bort mot vattentornet som alla nybörjare får köra. Men just när denna tanke hoppar från ett myelinhölje till ett annat så slår det mig att min kära kör führer sitter och ler, paniken kryper över mig och jag hinner fantisera om många onämnbara saker innan han yttrar orden:
- Skitbra, men varför svängde du åt vänster istället för höger? Skitsamma, vi tar och kör några roligare övningar istället...
Det var allt för denna kväll, puss och kram/leverbanan.
Tiden flyger
Det känns som att jag har döpt ett stort antal inlägg till samma sak, men för första gången kan jag nog säga att det faktiskt stämmer. Dagarna i denna vecka har verkligen försvunnit, med träning inför uppvisningen som var igår så blev träningstimmarna oroväckande korta och känslan av att ha lite tid kom snabbt springande och fällde krokben. Dock kan jag inte säga att träningen var spännande, men det har inte med saken att göra...
I skolan så har jag faktiskt för första gången upplevt att tiden gått snabbt och jag vet inte om det har med det faktum att jag hade saker inplanerade under helgen som gjorde att tiden tycktes rinna iväg, eller om det berodde på att det var så slappt att man gick som i ett koma-liknande tillstånd.
Oavsett så har tiden gått snabbt med hela helgen fyllt med träning och fet och läcker mat, fredagen med prov, konsert och poliskontroll och resten av veckan med bakelser, kakor och annat som jag inte borde äta och allt har slutligen lett till att jag återigen sitter här.
Sitter här och funderar på vad man ska se på, vad man ska spendera sina pengar på, vad man ska göra med sin tid, om man ska gå och göra riktig chokladpudding, baka en kaka, skriva labbrapport, resa iväg, äta ett äpple, ta ett glas zero eller helt enkelt ta och gå och lägga sig. I vanliga fall hade det inte varit något problem och jag hade tagit och bakat en äpplekaka samt chokladpudding och druckit ett glas zero.
Men jag har tvingats inse att mitt leverne faktiskt är lika hälsovådligt som en kväll med Steven Segal i tv-rutan och det lär troligtvis sluta med att jag går och lägger mig i min säng, som jag inte bäddat om sedan Jesus vandrade på jorden.
Frågan är då vad som är mest värt, att baka och äta en äpplekaka för att sedan i ren ångest sova på golvet för att man inte bytt sängkläder, eller ska jag bädda om sängen för att sedan ha ångest för att jag inte gjort labbrapporten? Med tanke på att labbrapporten har ungefär samma prioritet som en ordinär tyskaläxa så lär det nog tyvär bli en stund med lite bakning.
ikväll
Är slutet gott?
Just nu så njuter jag utav de absolut sista sekunderna utav mitt sportlov, på mitt fint ihopmonterade bord (tack för hjälpen gossar) så står en tom tallrik som tidigare innehöll gröt. Lugnet börjar infinna sig vilket är helt fel med tanke på att skolan börjar i morgon, men jag kan inte hjälpa det.
Kanske beror det hela på att jag faktiskt har spenderat slutet utav lovet med att åka på träningsläger och på så sätt anser att jag faktiskt ansträngt mig och blivit trött. Nja, egentligen så beror det nog mest på att sockret ifrån de 11 semlor och två kladdkakor som jag ätit äntligen börjat lämna mitt system. I vilket fall som helst så är det lugnt här, lugnt och tyst bortsett från smattrande tangenter, ett element som drar lika mycket energi och låter lika mycket som Barsebäck, en taskig skärm som surrar samt en liten mac som bara älskar att skapa ett skumt släpande ljud som påminner om någon som stoppar in ett lik i en filtsäck. Detta var dock inte alls vad jag hade tänkt mig, för egentligen så skulle ju Öberg och andra komma hit och kolla på film, men folk har varit så upptagna med att åka skidor att de inte har haft tid att vara kontaktbara. Något som för mig är otroligt då skidor inte ens är intressant att se på tv trots att det kanske är någon skidåkare med guldchans som visas.
Nej, tacka vet jag att sitta hemma vara lat och klaga på alla andra som bara förstör allt för mig. Jag menar varför samlas inte folk kring mig likt Jesus när han stekte en fisk åt hela folket? Varför ska jag behöva umgås med andra när det är andra som borde umgås med mig?
Detta kommer sluta med att jag i ren desperation börjar prata med brevlådan och ordnar fikastunder med brödrosten om ingen vill umgås med mig (Obs att jag inte räknar med dig och vårt Borderlands spelande i ekvationen Hammar).
Innan det går så långt att brödrosten och jag går på valmöten och demonstrationer, så tror jag dock att mina kära kamrater räddar mig ur ensamhetens ljuva nycker och erbjuder sig att se på film med mig någon dag.
Men med tanke på deras tidigare sysselsättningar så vet man ju aldrig och om det är något jag har lärt mig så är det att aldrig någonsin lita på en vänersnäsare eftersom de alltid är fulla av ursäkter (undertecknad undanräknad naturligtvis). Men innan detta blir för långdraget och grötresterna hinner förevigas i porslinets kanter så måste jag återgå till den dödliga världen och ordna mina affärer innan skolan återupptages i morgon.
Dagarna går
Jag har haft stora planer på att skapa en storslagen comeback med kaskader av konfetti och flygande elefanter som delar ut jordnötssmörs smörgåsar, men det är inget jag orkar med. Jag är alldeles för trött för att göra något sådant, alldeles för trött på människans användande av facebook för att göra något sådant. Så istället blir det en klagande comeback, där jag kommer att klaga en hel del, lite på facebook och lite på allmänt gnäll.
Men först så måste jag bara ifrågasätta det moderna bruket av facebook, folk vill liksom framhäva sin identitet och visa vem man är via internet. Detta är inte automatiskt fel, men när man skriver saker i loggen om att man äter frukost eller att man är trött efter att ha tränat (vem blir inte det?) så börjar man undra. Dessutom så går folk med i massor av olika populistiska och ofta meniningslösa grupper för att på något sätt uttrycka sin delaktighet gällande en åsikt. Vad betyder detta för bilden av en själv egentligen? Tycker folk att man är intressantare för att man skriver att man är trött efter att man har tränat eller att man är skitnödig efter att ha ätit en banan? I sådana fall så är jag nog en av de få som faktiskt inte vill veta allt om alla.
Något som jag däremot är intresserad av att veta är hur man tänker när man går med i någon facebook grupp med ett namn som t.ex.''1000 medlemmar och jag lägger upp en bild på min penis''. Vad säger det om människan i fråga?
Men nu är det dags att övergå till det egentliga och mycket mellankoliska inlägget.
Ännu en dag lider mot sitt slut och inget av värde kommer någonsin att hända om det fortsätter såhär. Tiden går, dagarna går, tyska lektionerna kryper fram och loven kommer aldrig närmare. Jag är trött på att hela tiden vänta på att vara ledig, jag är trött på att gå till skolan varje jäkla dag för att sen kunna bli en stolt skattebetalare i Vänersborgs kommun. Aldrig att jag satsar på något sådant och det är kanske därför jag äntligen har fattat mitt beslut. Nordfeldts winersemla är den absolut godaste semla jag någonsin ätit och tro mig, jag har testat alla semlor ifrån bageriet men det finns ingen bättre. Kanske låter detta som ett skumt beslut som inte har med någonting att göra, men det har det. För i dagens läge finns det massor av människor som klagar på våran vackra kommun, arenan var dyr, snöröjningen är dålig, svampar säljs inte på gatorna och bananer växter inte på buskar.
Jag är onekligen en av dessa människor som inte hyser allt för mycket kärlek för Vänersborg, men att se folk klaga på facebook för att arenans tak rasade fick mig verkligen att tatta fattningen. Jag förstår att Vänersborg är en värdelös kommun när det enda folk gör är att klaga. Istället för att klaga så kanske man skulle kunna tänka på de goda semlorna eller Sveriges version av Venedig. Det kanske verkar långsökt, men jag ger dem båda tio skrattande små negerpojkar i betyg.
Men om man nu skulle ta och vara lite allvarlig för en stund, något som man tyvärr är allt för sällan. Så har jag många saker att erkänna samt förtälja om, men detta har jag inte tid med. För som alla vet, eller i alla fall några så är det numera lov. Dock känner jag ingen överdriven entusiasm när jag tänker på detta, för det enda jag ser är förpliktelser och allmänhetens förfall. Tänk dig att man är insnöad, (något som flera har rapporterat om idag) fast tvärt om. Det är min situation, vi har så mycket snö att man faktiskt inte kan ta och stänga dörren. Kan du gissa vad det leder till?
Nu tänker du garanterat på köldskador, enorma uppvärmningskostnader, blöta strumpor och struma. Det är fel...
För aldrig tidigare har jag varit så glad över snön. Visserligen så betydde snön att jag denna morgon var tvungen att skotta mig in till huset iförd endast morgonrock och visst måste jag skotta av taken vart 20:e minut. Men tänk på det kulturella värdet av detta snöväder. Tänk bara på när man kan sitta och skryta för barnbarn, fosterbarn eller uteliggare att man upplevt en riktigt snöig jäkla vinter. Det är vad jag kallar en riktig glädjekälla, att kunna säga att taket på den nybyggda bandyarenan för 280 mille rasade ihop eller att en tennishall rasade ihop under en kaninutställning med döda utställningskaniner till följd. Det är vad jag kallar minne, det är vad jag kallar värde.
Så innan ni tar och klagar på dåliga satsningar och kalla fötter nästa gång så vill jag att ni tänker på livets små glädjeämnen. För trots att kommunen kanske inte har bananbuskar i rabatterna och snön dödar kaninen så finns det små små saker som gör livet värt att leva. Man kan liksom jag äta semlor och gå upp två kilo på en vecka, eller så kan man flytta till Trollhättan och arbeta på saab om man nu tror att det är en bra ide, vissa kanske till och med blir glada av snödränkta kaniner.
Men det är inte mitt bekymmer, för jag har egna problem att lösa, egna tår att förfrysa och trots att jag inte har några kaniner att gömma under snön så är det endå något som dör när man ätit sista semlan och ställt sig på vågen.
Så sluta klaga över livets petetesserr på facebook och skaffa er något att göra istället.
Hårt och sent arbete
Klockan närmar sig mycket, på datorn står det att den är 17:01, men jag tvivlar på dess äkthet. Dagen är som de flesta vet dagen innan skolan börjar, eller inte för mig, men för de flesta andra.
Detta kan tänkas och tyckas vara orättvist, men om man ser över omständigheterna så kommer alla att förstå varför jag förtjänar att vara hemma. För runt 13:00 enligt denna datorn så fick jag höra att Anders min mentor av någon anledning inte orkade eller kunde släpa sig till arbetet i morgon. Så han bestämde att alla hans elever kunde stanna hemma. Det är väll rättvis på alla sätt och håll, eller hur?
Direkt när jag fick höra detta så satte jag först igång att avsluta det Samhällsarbete jag pysslade med eftersom det skulle in i morgon. Tro det heller ej, jag är nästan färdig, dock är morgondagens mål bara ett delmål, men med hjälp utav mina intelektuella konversationer med Felix så klarade jag av det.
Men som sagt, runt 17:01 så sker följande konversation på msn mellan mig och Felix gällande hårt arbete och stora ansträngningar i kombination med stenhård vilja och ett par orubbliga skinkor. Felix blir kallsvettig och letar efter kaffekoppen så att han kan hålla igång och jag lutar mig nöjt tillbaka.
Lillebror säger:
sådär
Felix säger:
såg inte så
Lillebror säger:
färdig med hela arbetet
Felix säger:
som i slutsats och föreslagna förändringar också?
Lillebror säger:
nej, altså arbetet att lyssna igenom ett helt roger pontare album och fortfarande vara mentalt tillgänglig
Felix säger:
hahaha
känner mig om möjligt ännu mer dum i huvudet nu
Lillebror säger:
vadå då?
Felix säger:
trodde du faktiskt hade skrivit klart hela EU-arbetet
men det kändes ju inte så realistiskt
Detta kan tänkas och tyckas vara orättvist, men om man ser över omständigheterna så kommer alla att förstå varför jag förtjänar att vara hemma. För runt 13:00 enligt denna datorn så fick jag höra att Anders min mentor av någon anledning inte orkade eller kunde släpa sig till arbetet i morgon. Så han bestämde att alla hans elever kunde stanna hemma. Det är väll rättvis på alla sätt och håll, eller hur?
Direkt när jag fick höra detta så satte jag först igång att avsluta det Samhällsarbete jag pysslade med eftersom det skulle in i morgon. Tro det heller ej, jag är nästan färdig, dock är morgondagens mål bara ett delmål, men med hjälp utav mina intelektuella konversationer med Felix så klarade jag av det.
Men som sagt, runt 17:01 så sker följande konversation på msn mellan mig och Felix gällande hårt arbete och stora ansträngningar i kombination med stenhård vilja och ett par orubbliga skinkor. Felix blir kallsvettig och letar efter kaffekoppen så att han kan hålla igång och jag lutar mig nöjt tillbaka.
Lillebror säger:
sådär
Felix säger:
såg inte så
Lillebror säger:
färdig med hela arbetet
Felix säger:
som i slutsats och föreslagna förändringar också?
Lillebror säger:
nej, altså arbetet att lyssna igenom ett helt roger pontare album och fortfarande vara mentalt tillgänglig
Felix säger:
hahaha
känner mig om möjligt ännu mer dum i huvudet nu
Lillebror säger:
vadå då?
Felix säger:
trodde du faktiskt hade skrivit klart hela EU-arbetet
men det kändes ju inte så realistiskt
Aktiv underhållning
Jag är just nu inte sugen på att skriva något och därför tänker jag inte heller göra det. Istället så postar jag några saker som givit mig oerhört mycket underhållning och hoppas att ni ser humorn i det hela.
Här följer en länk som verkligen visar varför lärare inte vill ha wikipedia länklar som källor i olika arbeten.
För er som inte är pålästa så kan jag ge er en lathund.
Observera antalet (Källor behövs)
Observera att stycken med viktig information saknar källa
Observera den oerhört neutrala tonen
http://sv.wikipedia.org/wiki/Varg
Här följer en liknande länk:
Landets BNP uppgår till 103 %
Samt den inteligenta och delvis felaktiga slutsatsen:
''I Namibia råder ökenklimat vilket innebär att det är hett och torrt. Regnväder förekommer sporadiskt och sparsamt. Ibland är torrperioderna mycket långvariga''.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Namibia
Sist men inte minst kommer en bild för de som inte är kunniga gällande vampyr-fiction och hur de slutar
Här följer en länk som verkligen visar varför lärare inte vill ha wikipedia länklar som källor i olika arbeten.
För er som inte är pålästa så kan jag ge er en lathund.
Observera antalet (Källor behövs)
Observera att stycken med viktig information saknar källa
Observera den oerhört neutrala tonen
http://sv.wikipedia.org/wiki/Varg
Här följer en liknande länk:
Landets BNP uppgår till 103 %
Samt den inteligenta och delvis felaktiga slutsatsen:
''I Namibia råder ökenklimat vilket innebär att det är hett och torrt. Regnväder förekommer sporadiskt och sparsamt. Ibland är torrperioderna mycket långvariga''.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Namibia
Sist men inte minst kommer en bild för de som inte är kunniga gällande vampyr-fiction och hur de slutar
Tankar kring en dyr låda
Nu är julen äntligen avklarad och jag känner att livet långsamt börjar återvända. Visst har vi massor av avslagen julmat och halvrutten prinskorv i kylen, på bänken finns dessutom de råvidriga pepparkakorna. Men ny har man kommit till sans och inser vad fasen det är man har stoppat i sig.
Alla pepparkakor som egentligen är sjukt ospännande och glöggen som är sötare än cornflakes i vit choklad. Nej, nu börjar livet åter igen att följa sin ursprungliga takt, träning på klubben och träning hemma, allt är som det ska vara.
Eller helt normalt är det inte, för jag har numera fler värdsliga ägodelar än vad jag hade tidigare. Ägodelar som skulle få både gud och Buddah att gråta av avund. För vem önskar sig inte Jurassic park skriven på spanska? Eller kanske sin en vecka försenade mac som den ömma modern av misstag slog in och gav bort till bror...
Nej, åter igen vill jag bara påpeka hur lustigt det är med dessa skumma traditioner som jag tror att alla egentligen inser är värdelösa.
Men att få mac:en måste jag faktiskt erkänna var ett extremt possitivt inslag, har aldrig tidigare känt något behov av att pimpa min dator, men nu förstår jag inte hur jag kunnat ungdå det. Dock är det som vanligt att allt gott bär på en enorm container av skit, nu måste jag oavsett undanflykter faktiskt städa ute hos mig. De nya gardinerna står nämligen i en hög av döda löv och damm, dessutom måste jag sätta upp taklampan som jag fick i julklapp förra julen. Som om inte det vore nog så är det snart dags att byta sängkläder och arbeta med samhällsuppgiften. Men det får framtida Johan ta hand om tycker jag, för just nu har jag både nyår och bakfyllebio att se fram emot.
Och som om inte det vore nog så kan jag se tillbaka på allt trevligt som redan skett under lovet:
Har fått vara ifred.
Har sett Avatar i 3D
Har skottat snö
Har haft mycket få träningar
Har inte dödat en norrman.
Nej, jag känner att det gamla året avslutades på både gott och ont. Förhoppningsvis är det nya året minst lika bra.
Alla pepparkakor som egentligen är sjukt ospännande och glöggen som är sötare än cornflakes i vit choklad. Nej, nu börjar livet åter igen att följa sin ursprungliga takt, träning på klubben och träning hemma, allt är som det ska vara.
Eller helt normalt är det inte, för jag har numera fler värdsliga ägodelar än vad jag hade tidigare. Ägodelar som skulle få både gud och Buddah att gråta av avund. För vem önskar sig inte Jurassic park skriven på spanska? Eller kanske sin en vecka försenade mac som den ömma modern av misstag slog in och gav bort till bror...
Nej, åter igen vill jag bara påpeka hur lustigt det är med dessa skumma traditioner som jag tror att alla egentligen inser är värdelösa.
Men att få mac:en måste jag faktiskt erkänna var ett extremt possitivt inslag, har aldrig tidigare känt något behov av att pimpa min dator, men nu förstår jag inte hur jag kunnat ungdå det. Dock är det som vanligt att allt gott bär på en enorm container av skit, nu måste jag oavsett undanflykter faktiskt städa ute hos mig. De nya gardinerna står nämligen i en hög av döda löv och damm, dessutom måste jag sätta upp taklampan som jag fick i julklapp förra julen. Som om inte det vore nog så är det snart dags att byta sängkläder och arbeta med samhällsuppgiften. Men det får framtida Johan ta hand om tycker jag, för just nu har jag både nyår och bakfyllebio att se fram emot.
Och som om inte det vore nog så kan jag se tillbaka på allt trevligt som redan skett under lovet:
Har fått vara ifred.
Har sett Avatar i 3D
Har skottat snö
Har haft mycket få träningar
Har inte dödat en norrman.
Nej, jag känner att det gamla året avslutades på både gott och ont. Förhoppningsvis är det nya året minst lika bra.
Dagen D
Som ni alla kanske vet så är det en mycket speciell dag idag. Idag är nämligen dagen då jag och resten av landets ungdomar går på lov och vandaliserar julklappspapper. Jag är dock inte som alla andra, inte för att jag inte är possitiv till denna underbara ledighet som väntar mig, utan det som menas är det faktumet att maten nästan hamnar i skymundan.
De flesta ser naturligtvis maten och julklapparna som det mest centrala, men något som jag har kommit att förstå är att det finns många som inte gillar maten. Min synpunkt på detta är att ni måste vara enna tråkiga satar som sitter och konsumerar findus färdiga jultallrik, för att sen säga att maten suger. För det finns ju inget bättre än mat. Naturligtvis så kanske man inte tycker om sylta och paté, men det är väll inget måste? Själv har jag precis köpt ett helt knippe ostar som ska fungera som supé på julafton och ost äter man ju nästan hela tiden endå. Vissa kanske firar julen med en Kebabsallad eller gud förbjude en falaffelrulle, trots detta firar dem eftersom de gör något konstruktivt istället för att klaga. Så istället för att sura över att julmaten kanske inte är god så tycker jag att ni ska äta något som ni faktiskt gillar.
Om ni fortsätter att sura så kan ni lika gärna ställa er i samma led som de missnöjda och förvånade Saab arbetarna.
Stackars satar säger folk, nu blir ju massor av överbetalda industriarbetare av med sina jobb. Dock känner jag inte att det var ett direkt förvånande besked, utan jag är mer förvånad över att koenigsegg lyckades hålla liv i drömmen så länge endå.
Stackars oss säger jag, vi som kommer gå ur gymnasiet under de närmaste fem åren kommer ju att tvingas flytta till Kiruna för att få ett arbete. Stackars de resturangägare som inte längre kommer få några kunder.
Grattis till systembolaget och alla andra med serveringstillstånd.
De flesta ser naturligtvis maten och julklapparna som det mest centrala, men något som jag har kommit att förstå är att det finns många som inte gillar maten. Min synpunkt på detta är att ni måste vara enna tråkiga satar som sitter och konsumerar findus färdiga jultallrik, för att sen säga att maten suger. För det finns ju inget bättre än mat. Naturligtvis så kanske man inte tycker om sylta och paté, men det är väll inget måste? Själv har jag precis köpt ett helt knippe ostar som ska fungera som supé på julafton och ost äter man ju nästan hela tiden endå. Vissa kanske firar julen med en Kebabsallad eller gud förbjude en falaffelrulle, trots detta firar dem eftersom de gör något konstruktivt istället för att klaga. Så istället för att sura över att julmaten kanske inte är god så tycker jag att ni ska äta något som ni faktiskt gillar.
Om ni fortsätter att sura så kan ni lika gärna ställa er i samma led som de missnöjda och förvånade Saab arbetarna.
Stackars satar säger folk, nu blir ju massor av överbetalda industriarbetare av med sina jobb. Dock känner jag inte att det var ett direkt förvånande besked, utan jag är mer förvånad över att koenigsegg lyckades hålla liv i drömmen så länge endå.
Stackars oss säger jag, vi som kommer gå ur gymnasiet under de närmaste fem åren kommer ju att tvingas flytta till Kiruna för att få ett arbete. Stackars de resturangägare som inte längre kommer få några kunder.
Grattis till systembolaget och alla andra med serveringstillstånd.
Fullmåne
Just nu står månen på toppen av sin cykel och det är uppenbarligen mer än bara tidvattnet som påverkas. För i alla människors blod springer hormonerna runt som brunstiga bävrar och dansar krigsdans till ljudet av en billig lettisk techno remix. Naturligtvis påverkar detta människor, tänk bara hur du skulle ha upplevt att dansa till techno remixer hela dagarna.
Själv har jag märkt av detta, men det är uppenbarligen mer än jag som gör konstiga saker vid denna tiden på månaden. Vissa eldar upp skoltoaletter andra förbjuder minareter, oavsett nationalitet eller mental status så gör vi saker som vanligtvis inte skulle accepteras. Själv har jag till exempel vant mig vid smaken av banankaka, eller i alla fall till den grad att jag tycker att den är tjänlig.
Jag har även bakat halvfabrikats pepparkakor, något som jag aldrig gjort och aldrig skulle få iden att göra om jag inte varit under påverkan av något elakt. Det sista och kanske tydligaste exemplet är dock det faktum att jag återupplivat gamla klassiska 50-tals rätter. För det hör nog inte till vanligheterna att Svensons konsumerar frikadeller i curry tillsammans med en liten mängd vitt ris.
Inte heller hör det till vanligheterna att man som samhällare har uppgifter, faktum är att det är direkt ovanligt att uppgifter måste genomlidas. Ännu ovanligare är det dessutom att man tar tag i dem och faktiskt arbetar.
Oavsett hur man påverkas så tycker jag att det är viktigt att man står för vad man gör. Kanske skulle pepparkakorna varit godare om jag bakade dem ifrån grunden, men bortsett det faktumet så kan jag inte gömma under bordet att det var jäkligt läckra pepparkakor. Frikadeller i curry är även det en delikatess som fler borde avnjuta.
Uppgifter måste alla människor genomlida, men det här med banankakan kan jag egentligen inte skriva något om och jag kan inte heller stå för min åsikt. Att en levande varelse börjat acceptera en kaka som av någon anledning ''svettas'' socker i kylen är så oförklarligt och till och med sjukt, att det inte ens kan förklaras av månens inverkan.
Själv har jag märkt av detta, men det är uppenbarligen mer än jag som gör konstiga saker vid denna tiden på månaden. Vissa eldar upp skoltoaletter andra förbjuder minareter, oavsett nationalitet eller mental status så gör vi saker som vanligtvis inte skulle accepteras. Själv har jag till exempel vant mig vid smaken av banankaka, eller i alla fall till den grad att jag tycker att den är tjänlig.
Jag har även bakat halvfabrikats pepparkakor, något som jag aldrig gjort och aldrig skulle få iden att göra om jag inte varit under påverkan av något elakt. Det sista och kanske tydligaste exemplet är dock det faktum att jag återupplivat gamla klassiska 50-tals rätter. För det hör nog inte till vanligheterna att Svensons konsumerar frikadeller i curry tillsammans med en liten mängd vitt ris.
Inte heller hör det till vanligheterna att man som samhällare har uppgifter, faktum är att det är direkt ovanligt att uppgifter måste genomlidas. Ännu ovanligare är det dessutom att man tar tag i dem och faktiskt arbetar.
Oavsett hur man påverkas så tycker jag att det är viktigt att man står för vad man gör. Kanske skulle pepparkakorna varit godare om jag bakade dem ifrån grunden, men bortsett det faktumet så kan jag inte gömma under bordet att det var jäkligt läckra pepparkakor. Frikadeller i curry är även det en delikatess som fler borde avnjuta.
Uppgifter måste alla människor genomlida, men det här med banankakan kan jag egentligen inte skriva något om och jag kan inte heller stå för min åsikt. Att en levande varelse börjat acceptera en kaka som av någon anledning ''svettas'' socker i kylen är så oförklarligt och till och med sjukt, att det inte ens kan förklaras av månens inverkan.
