14/9 Varannan dag-samhället
Somliga människor lever från dag till dag och fokuserar enbart på att täcka de essentiella behoven. Dessa människor dukar under om hastiga förändringar sker t.ex en random istid. Men de skulle även duka under om folk slutade kasta burkar i offentliga papperskorgar, eller om Subway slutade servera sub of the day.
Av den anledningen så har jag utvecklats ur ett extremt primitivt jägar/samlarsamhälle till ett mer sofistikerat samhälle (inte för att jag någonsin samlat burkar, men vid yngre ålder så ligger individens focus på mat och sömt och förmågan att planera är outvecklad). Och eftersom att jag är den första individen som skriver om detta samhälle så har jag möjlighet att skapa/presentera det nya "varannan dag-samhället". För att förklara hur detta samhälle ser ut så måste alla ha en entydig bild om hur samhällen utvecklas.
När ett jägar/samlarsamhälle råkar ut för det vi kallar bonnröta (hittar ett område med mer resurser än vad de behöver), så har de möjlighet att stanna på samma plats under en längre tid. Detta kan resultera i att de blir bofasta och börjar utnytja marken (simplifierar en flera tusen år lång process) och när de blir bofasta så kan det hända att någon kanske är en bättre jägare/odlare/samlare än någon annan. Eftersom de numera inte behöver förflytta sig så innebär det att personen kan behålla det överskott som han skapar och vips så har vi världens första klasssamhälle.
Dessa personer som har mer än alla andra kommer naturligtvis att investera detta överskott i lämpliga fonder eller aktier utanför eurozonen och leva på avkastningen av det han skapat. När de då inte längre behöver arbeta så har de en möjlighet att fundera över en mängd filosofiska frågor: Vad är lycka? Varför är chips räfflade på båda sidorna osv...
Anledningen till att dessa personer har möjlighet att bete sig på detta sätt beror dock inte enbart på att de kan leva på sin avkastning, ty om alla satt på sina breda akterdelar så skulle inget ske. Utan för att detta samhälle ska fungera så krävs det även olyckliga arbetare som sliter sig sönder och samman och firar arbetsveckans slut med en ljummen ljus lageröl köpt i Tyskland.
Om dessa två grupper (bortser från lägre stående klasser så som bidragstagare och tjänstemän) sköter sitt arbete på ett korrekt och oklanderligt vis, så kommer det oundvikligen att leda till den groteska och osande födelsen av ett samhälle inom samhället. Och det samhället heter som ni mycket korrekt säkerligen gissat Varannan dag-samhället.
Just nu sitter ni garanterat med tårna hårt hopknipna och blicken lätt flackande då ni överväger huruvida detta utlägg faktiskt leder någon vart. Jag som är en man av heder kommer naturligtvis inte att göra er besvikna.
Varannan dag-samhället uppstår i det vakum som utvecklas när de slitna arbetarnas söner och mer attraktiva döttrar sett för mycket på kommersiella och hjärndödande program så som Idol, True Talent och valfria sporter som inkluderar spark på värnlös boll. Denna process är uppenbarligen svår att förstå, men det hela är i realiteten mycket simpelt. Skitungarna som sett för mycket på program som ej sänds av Sveriges Television skapar uppfattningen av att de har rätt att försöka sträva efter att bli del av en högre samhällsklass
(Jag inser nu att jag borde förklarat begreppet klassresa, men eftersom att ni ungar ändå inte kollar på svt så kan ni fasen googla svaret själva).
För att då nå en högre samhällsklas är det fördelaktigt för ungarna att på något vis försöka öka sin kompetens. Den största sannolikheten är att detta sker genom lärlingsarbeten och praktisk erfarenhet, men samhället som jag beskriver baseras inte på något effektivt eller utstuderat system så som det ovanstående, utan jag pratar naturligtvis om högre studier.
Ungdommar och äldre människor som inte har lärt sig sin plats, väljer då att studera på någon form av instutition med inriktning värdelöst vetande. Och eftersom att planen är att studera utan att faktiskt prestera något så får det gärna vara fristående kurser kring 30 HP. De som då läser dessa kurser och inte lär sig saker som hjälper dem i arbetslivet (där de hör hemma) studerar då varannan vart tredje dag. Tiden mellan de tillfällen då deras närvaro faktiskt efterfrågas spenderas enligt reell princip framför datorn eller tv-apparaten.
Detta låter enligt många som ett slöseri med tid, men det är enbart därför att de inte är insatta i konflikten mellan varannan dag-samhället och det faktiska samhället. För under dagarna då de "studerande" inte studerar, så arbetar medlemmarna ur det vanliga samhället och de har oföljdaktligen inget bättre att göra. Men då tänker ni att representanter ur de båda samhällena kan umgås under kvällstid då arbetaren slutat arbeta och den studerande nyss ätit frukost. Detta är dock ingen realistisk idé eftersom att den som presterat något under dagen oftast är trött och studenten (kanske) ska upp tidigt och "studera" dagen efter.
Så slutsatsen blir helt enkelt att eftersom att dessa två grupper såpass kraftigt skiljer sig från varandra och delar ett minimal kulturellt och socialt utbyte så måste det hela handa om två helt fristående samhällen som trots att de är närbesläkade saknar en gemensam grund.
Jag hoppas att denna socialantropologiska studie varit till din förnöjelse.
Av den anledningen så har jag utvecklats ur ett extremt primitivt jägar/samlarsamhälle till ett mer sofistikerat samhälle (inte för att jag någonsin samlat burkar, men vid yngre ålder så ligger individens focus på mat och sömt och förmågan att planera är outvecklad). Och eftersom att jag är den första individen som skriver om detta samhälle så har jag möjlighet att skapa/presentera det nya "varannan dag-samhället". För att förklara hur detta samhälle ser ut så måste alla ha en entydig bild om hur samhällen utvecklas.
När ett jägar/samlarsamhälle råkar ut för det vi kallar bonnröta (hittar ett område med mer resurser än vad de behöver), så har de möjlighet att stanna på samma plats under en längre tid. Detta kan resultera i att de blir bofasta och börjar utnytja marken (simplifierar en flera tusen år lång process) och när de blir bofasta så kan det hända att någon kanske är en bättre jägare/odlare/samlare än någon annan. Eftersom de numera inte behöver förflytta sig så innebär det att personen kan behålla det överskott som han skapar och vips så har vi världens första klasssamhälle.
Dessa personer som har mer än alla andra kommer naturligtvis att investera detta överskott i lämpliga fonder eller aktier utanför eurozonen och leva på avkastningen av det han skapat. När de då inte längre behöver arbeta så har de en möjlighet att fundera över en mängd filosofiska frågor: Vad är lycka? Varför är chips räfflade på båda sidorna osv...
Anledningen till att dessa personer har möjlighet att bete sig på detta sätt beror dock inte enbart på att de kan leva på sin avkastning, ty om alla satt på sina breda akterdelar så skulle inget ske. Utan för att detta samhälle ska fungera så krävs det även olyckliga arbetare som sliter sig sönder och samman och firar arbetsveckans slut med en ljummen ljus lageröl köpt i Tyskland.
Om dessa två grupper (bortser från lägre stående klasser så som bidragstagare och tjänstemän) sköter sitt arbete på ett korrekt och oklanderligt vis, så kommer det oundvikligen att leda till den groteska och osande födelsen av ett samhälle inom samhället. Och det samhället heter som ni mycket korrekt säkerligen gissat Varannan dag-samhället.
Just nu sitter ni garanterat med tårna hårt hopknipna och blicken lätt flackande då ni överväger huruvida detta utlägg faktiskt leder någon vart. Jag som är en man av heder kommer naturligtvis inte att göra er besvikna.
Varannan dag-samhället uppstår i det vakum som utvecklas när de slitna arbetarnas söner och mer attraktiva döttrar sett för mycket på kommersiella och hjärndödande program så som Idol, True Talent och valfria sporter som inkluderar spark på värnlös boll. Denna process är uppenbarligen svår att förstå, men det hela är i realiteten mycket simpelt. Skitungarna som sett för mycket på program som ej sänds av Sveriges Television skapar uppfattningen av att de har rätt att försöka sträva efter att bli del av en högre samhällsklass
(Jag inser nu att jag borde förklarat begreppet klassresa, men eftersom att ni ungar ändå inte kollar på svt så kan ni fasen googla svaret själva).
För att då nå en högre samhällsklas är det fördelaktigt för ungarna att på något vis försöka öka sin kompetens. Den största sannolikheten är att detta sker genom lärlingsarbeten och praktisk erfarenhet, men samhället som jag beskriver baseras inte på något effektivt eller utstuderat system så som det ovanstående, utan jag pratar naturligtvis om högre studier.
Ungdommar och äldre människor som inte har lärt sig sin plats, väljer då att studera på någon form av instutition med inriktning värdelöst vetande. Och eftersom att planen är att studera utan att faktiskt prestera något så får det gärna vara fristående kurser kring 30 HP. De som då läser dessa kurser och inte lär sig saker som hjälper dem i arbetslivet (där de hör hemma) studerar då varannan vart tredje dag. Tiden mellan de tillfällen då deras närvaro faktiskt efterfrågas spenderas enligt reell princip framför datorn eller tv-apparaten.
Detta låter enligt många som ett slöseri med tid, men det är enbart därför att de inte är insatta i konflikten mellan varannan dag-samhället och det faktiska samhället. För under dagarna då de "studerande" inte studerar, så arbetar medlemmarna ur det vanliga samhället och de har oföljdaktligen inget bättre att göra. Men då tänker ni att representanter ur de båda samhällena kan umgås under kvällstid då arbetaren slutat arbeta och den studerande nyss ätit frukost. Detta är dock ingen realistisk idé eftersom att den som presterat något under dagen oftast är trött och studenten (kanske) ska upp tidigt och "studera" dagen efter.
Så slutsatsen blir helt enkelt att eftersom att dessa två grupper såpass kraftigt skiljer sig från varandra och delar ett minimal kulturellt och socialt utbyte så måste det hela handa om två helt fristående samhällen som trots att de är närbesläkade saknar en gemensam grund.
Jag hoppas att denna socialantropologiska studie varit till din förnöjelse.
8/9 Morgonens kvava gissel
Lika flyktig som smaken hos en cheeseburgare från McDonald's, lika lättfotad som en handikappad trestegshoppare, lika svårdocerad som Funlight kiwi, är det att gå upp på morgonen.
Varje morgon ställs samma groteska krav på oss samhällsnyttiga medborgare och bidragstagare, utan att vi någonsin givits ett motiv. För när morgonen gryr och klockan joddlar någon hemsk avart av något som inte ens de lurviga neandertalarna skulle kalla musik, så finner jag aldrig motivation till att faktiskt resa mig ur sängen. Har samhället helt glömt bort att motivera sina kära medborgare? Varför viskar inte klockan sensuella ord och löften om bubbelbad ackompenjerat av homoerotisk musik? Varför måste man släpa sig upp trött och jäklig som Plura efter ett matlagningsprogram bara för att mötas av något så motbjudande och avtändande som dagens första mål mat?
Antalet frågor som uppstår när världens lidande kommer i focus är oändliga. Och i jämförelse viktigare ämnen så som varför kaffet alltid tycks vara för varmt för att dricka, så kanske en persons morgonrutin verkar som ett trivialt problem. Men om man beaktar det klassiska ordspråkert "många bäckar små gör en stor å" så blir det mycket relevant att förmildra morgonens lidande. Tänk er bara hur många krig som skulle undvikas om världens ledare skulle fatta sina beslut utan att uppleva en enorm morgontrötthet och bitterhet över frukostens torra fralla. Tänk er hur få fortkörningsböter som skulle delas ut om polisen vid fartkameran hade vaknat på rätt sida sängen. Tänk bara på de possitiva effekterna i samhället. Kanske skulle infrastrukturen förbättras, tågtrafiken effektiviseras och priset på pizza sjunka.
Världens skulle se mycket bättre ut om morgonen inte erbjöd den största formen av existentiellt lidande. Ha dessa tankar i bakhuvudet och känn er stolta över att veta att ni genom att snooza en timme eller två så förbättrar ni världen. Ty äldre misstag som "Morgonstund har guld i mund" måste rättas till om världen ska bli till det bättre.
Varje morgon ställs samma groteska krav på oss samhällsnyttiga medborgare och bidragstagare, utan att vi någonsin givits ett motiv. För när morgonen gryr och klockan joddlar någon hemsk avart av något som inte ens de lurviga neandertalarna skulle kalla musik, så finner jag aldrig motivation till att faktiskt resa mig ur sängen. Har samhället helt glömt bort att motivera sina kära medborgare? Varför viskar inte klockan sensuella ord och löften om bubbelbad ackompenjerat av homoerotisk musik? Varför måste man släpa sig upp trött och jäklig som Plura efter ett matlagningsprogram bara för att mötas av något så motbjudande och avtändande som dagens första mål mat?
Antalet frågor som uppstår när världens lidande kommer i focus är oändliga. Och i jämförelse viktigare ämnen så som varför kaffet alltid tycks vara för varmt för att dricka, så kanske en persons morgonrutin verkar som ett trivialt problem. Men om man beaktar det klassiska ordspråkert "många bäckar små gör en stor å" så blir det mycket relevant att förmildra morgonens lidande. Tänk er bara hur många krig som skulle undvikas om världens ledare skulle fatta sina beslut utan att uppleva en enorm morgontrötthet och bitterhet över frukostens torra fralla. Tänk er hur få fortkörningsböter som skulle delas ut om polisen vid fartkameran hade vaknat på rätt sida sängen. Tänk bara på de possitiva effekterna i samhället. Kanske skulle infrastrukturen förbättras, tågtrafiken effektiviseras och priset på pizza sjunka.
Världens skulle se mycket bättre ut om morgonen inte erbjöd den största formen av existentiellt lidande. Ha dessa tankar i bakhuvudet och känn er stolta över att veta att ni genom att snooza en timme eller två så förbättrar ni världen. Ty äldre misstag som "Morgonstund har guld i mund" måste rättas till om världen ska bli till det bättre.
