Dagarna går
Jag har haft stora planer på att skapa en storslagen comeback med kaskader av konfetti och flygande elefanter som delar ut jordnötssmörs smörgåsar, men det är inget jag orkar med. Jag är alldeles för trött för att göra något sådant, alldeles för trött på människans användande av facebook för att göra något sådant. Så istället blir det en klagande comeback, där jag kommer att klaga en hel del, lite på facebook och lite på allmänt gnäll.
Men först så måste jag bara ifrågasätta det moderna bruket av facebook, folk vill liksom framhäva sin identitet och visa vem man är via internet. Detta är inte automatiskt fel, men när man skriver saker i loggen om att man äter frukost eller att man är trött efter att ha tränat (vem blir inte det?) så börjar man undra. Dessutom så går folk med i massor av olika populistiska och ofta meniningslösa grupper för att på något sätt uttrycka sin delaktighet gällande en åsikt. Vad betyder detta för bilden av en själv egentligen? Tycker folk att man är intressantare för att man skriver att man är trött efter att man har tränat eller att man är skitnödig efter att ha ätit en banan? I sådana fall så är jag nog en av de få som faktiskt inte vill veta allt om alla.
Något som jag däremot är intresserad av att veta är hur man tänker när man går med i någon facebook grupp med ett namn som t.ex.''1000 medlemmar och jag lägger upp en bild på min penis''. Vad säger det om människan i fråga?
Men nu är det dags att övergå till det egentliga och mycket mellankoliska inlägget.
Ännu en dag lider mot sitt slut och inget av värde kommer någonsin att hända om det fortsätter såhär. Tiden går, dagarna går, tyska lektionerna kryper fram och loven kommer aldrig närmare. Jag är trött på att hela tiden vänta på att vara ledig, jag är trött på att gå till skolan varje jäkla dag för att sen kunna bli en stolt skattebetalare i Vänersborgs kommun. Aldrig att jag satsar på något sådant och det är kanske därför jag äntligen har fattat mitt beslut. Nordfeldts winersemla är den absolut godaste semla jag någonsin ätit och tro mig, jag har testat alla semlor ifrån bageriet men det finns ingen bättre. Kanske låter detta som ett skumt beslut som inte har med någonting att göra, men det har det. För i dagens läge finns det massor av människor som klagar på våran vackra kommun, arenan var dyr, snöröjningen är dålig, svampar säljs inte på gatorna och bananer växter inte på buskar.
Jag är onekligen en av dessa människor som inte hyser allt för mycket kärlek för Vänersborg, men att se folk klaga på facebook för att arenans tak rasade fick mig verkligen att tatta fattningen. Jag förstår att Vänersborg är en värdelös kommun när det enda folk gör är att klaga. Istället för att klaga så kanske man skulle kunna tänka på de goda semlorna eller Sveriges version av Venedig. Det kanske verkar långsökt, men jag ger dem båda tio skrattande små negerpojkar i betyg.
Men om man nu skulle ta och vara lite allvarlig för en stund, något som man tyvärr är allt för sällan. Så har jag många saker att erkänna samt förtälja om, men detta har jag inte tid med. För som alla vet, eller i alla fall några så är det numera lov. Dock känner jag ingen överdriven entusiasm när jag tänker på detta, för det enda jag ser är förpliktelser och allmänhetens förfall. Tänk dig att man är insnöad, (något som flera har rapporterat om idag) fast tvärt om. Det är min situation, vi har så mycket snö att man faktiskt inte kan ta och stänga dörren. Kan du gissa vad det leder till?
Nu tänker du garanterat på köldskador, enorma uppvärmningskostnader, blöta strumpor och struma. Det är fel...
För aldrig tidigare har jag varit så glad över snön. Visserligen så betydde snön att jag denna morgon var tvungen att skotta mig in till huset iförd endast morgonrock och visst måste jag skotta av taken vart 20:e minut. Men tänk på det kulturella värdet av detta snöväder. Tänk bara på när man kan sitta och skryta för barnbarn, fosterbarn eller uteliggare att man upplevt en riktigt snöig jäkla vinter. Det är vad jag kallar en riktig glädjekälla, att kunna säga att taket på den nybyggda bandyarenan för 280 mille rasade ihop eller att en tennishall rasade ihop under en kaninutställning med döda utställningskaniner till följd. Det är vad jag kallar minne, det är vad jag kallar värde.
Så innan ni tar och klagar på dåliga satsningar och kalla fötter nästa gång så vill jag att ni tänker på livets små glädjeämnen. För trots att kommunen kanske inte har bananbuskar i rabatterna och snön dödar kaninen så finns det små små saker som gör livet värt att leva. Man kan liksom jag äta semlor och gå upp två kilo på en vecka, eller så kan man flytta till Trollhättan och arbeta på saab om man nu tror att det är en bra ide, vissa kanske till och med blir glada av snödränkta kaniner.
Men det är inte mitt bekymmer, för jag har egna problem att lösa, egna tår att förfrysa och trots att jag inte har några kaniner att gömma under snön så är det endå något som dör när man ätit sista semlan och ställt sig på vågen.
Så sluta klaga över livets petetesserr på facebook och skaffa er något att göra istället.
Kommentarer
Trackback
