Livet är flyktigt
Idag flög en fisk in igenom mitt fönster, den låg länge och sprattlade bland glaset på tarkettgolvet innan jag faktiskt konstaterade att jag behövde göra en insats. Det mest generösa jag kunde ha gjort hade varit att steka den rakt upp och ner, men istället för att göra något sådant så släppte jag ut den i frheten igen. Faktum är att det kändes oerhört bra att göra en sådan medmänsklig handling.
Efter att ha gjort detta så slogs jag av en tanke, som mycket brutalt tvingade på mig den obehagliga sanningen om att tiden jag har kvar är mycket begränsad. Att veta att man har mycket kort tid kvar är mer deprimerande än jag någonsin kunnat tänka mig. Fast egentligen borde det vara tvärt om, nu vet jag i alla fall när det sker och det lär knappast vara så hemskt som alla säger. Men om det är så hemskt som det verkar så är jag glad att studieresan till Lettland bara varar sex dagar. Dessa sex dagar kan antingen bli jäkligt underhållande och trevliga, eller så liknar de den tyskalektion som kommer att uppenbara sig när vi kommer tillbaka till Sverige.
Den tyskalektion där jag och Robert helt utan vila, sömn och gott humör ska förklara vad vi gjort i Lettland under en veckas tid. Allt för att tillfredställa vår sinnessjuka tyskalärares perverterade behov av att förnedra oss i behov av kunskap.
Men om man bortser ifrån alla negativa sidor som denna resa kommer att bära med sig så kan det nog bli trevligt. Om inte annat så gäller det att ta vara på sina sista dagar i Sverige och verkligen göra det bästa av dem, förhoppningsvis så kan jag träna hela helgen. Men om det av någon anledning inte skulle funka så kan jag alltid klia mina smålurviga genitalier. För om jag ska tvingas att umgås med en massa sjuka as en hel vecka så ska jag knappast ladda upp genom att möta kompisar eller andra människor.
Dock finns det en möjlighet att jag sitter vid något msn liknande program eller har en mobiltelefon i närheten av mig, men om jag svarar är en helt annan sak. Tills nästa gång, ha det så trevligt och håll tummarna för att livet tar en oväntad vändning.
Efter att ha gjort detta så slogs jag av en tanke, som mycket brutalt tvingade på mig den obehagliga sanningen om att tiden jag har kvar är mycket begränsad. Att veta att man har mycket kort tid kvar är mer deprimerande än jag någonsin kunnat tänka mig. Fast egentligen borde det vara tvärt om, nu vet jag i alla fall när det sker och det lär knappast vara så hemskt som alla säger. Men om det är så hemskt som det verkar så är jag glad att studieresan till Lettland bara varar sex dagar. Dessa sex dagar kan antingen bli jäkligt underhållande och trevliga, eller så liknar de den tyskalektion som kommer att uppenbara sig när vi kommer tillbaka till Sverige.
Den tyskalektion där jag och Robert helt utan vila, sömn och gott humör ska förklara vad vi gjort i Lettland under en veckas tid. Allt för att tillfredställa vår sinnessjuka tyskalärares perverterade behov av att förnedra oss i behov av kunskap.
Men om man bortser ifrån alla negativa sidor som denna resa kommer att bära med sig så kan det nog bli trevligt. Om inte annat så gäller det att ta vara på sina sista dagar i Sverige och verkligen göra det bästa av dem, förhoppningsvis så kan jag träna hela helgen. Men om det av någon anledning inte skulle funka så kan jag alltid klia mina smålurviga genitalier. För om jag ska tvingas att umgås med en massa sjuka as en hel vecka så ska jag knappast ladda upp genom att möta kompisar eller andra människor.
Dock finns det en möjlighet att jag sitter vid något msn liknande program eller har en mobiltelefon i närheten av mig, men om jag svarar är en helt annan sak. Tills nästa gång, ha det så trevligt och håll tummarna för att livet tar en oväntad vändning.
Kommentarer
Postat av: Tobe
Per och tyska <3 xD
Trackback
