Ditt mekka i cyberspace

Idag kände jag mig som en mycket gammal gubbe. När jag kom hem så tänkte jag att man skulle strunta i allt och alla och bara slappna av och det var precis vad jag gjorde.  Jag gick ut med hundarna och sen lagade jag mat, ställde mig och wokade riktigt seriöst. Åt som fasen gjorde jag, det har jag gjort sedan jag kom hem ifrån lettland. Om det fortsätter i denna stilen så kommer jag mycket snart att få en riktig gottebuk. Speciellt eftersom att jag dessutom missade gårdagens träning och ska på trettondagsafton i göteborg i morgon så att jag missar ännu en.
Däremot så ska jag nog försöka pallra mig iväg till träningen på söndag, gör jag inte det så kommer jag snart att se ut som grodan boll och det är inget att skryta med.
Troligtvis så ska jag kolla igenom bilderna ifrån Lettlandsresan någon dag, men det finns varken tid eller ork att göra det just nu. Istället så tänkte jag faktiskt käka chokladpudding med riktig chokladsmak samtidigt som jag kollar på True Blood, dock börjar inte det förän klockan 10, men att vara 40 minuter före kan ju inte vara dumt tycker jag ;)

Som du säkert vet så är En mycket suspekt resa till Lettland på ingående och idag började den seriösa uppladdningen.
2 ägg och lika många smörgåsar (symetri är nyckeln)
1,5 timme hammerpunch träning (låter sjukt tufft faktiskt)
tonnvis av vatten
en daimstrut
2 tortilias
massor av mat
harvrechoklad (vem vet om det finns i Lettland)
Pluggat lätt för redovisningen i morgon, inte tillräckligt för att kunna det dock.

Ungefär så ser min uppladdning ut och faktum är att jag faktiskt känner mig uppladdad. Trots att några blåmärken och missfärgningar har dykt upp, så är jag för första gången possitiv till denna veckolånga resa. Kanske kan det bli riktigt trevligt, jag menar snubben jag ska bo hos kommer garanterat visa sig vara ett riktigt as, men då är det ju bara att dumpa fanskapet. Med det som framförallt kommer att förgylla resan är att jag missar tre träningar varav en av dem verkar vara riktigt vettig.

---

Eventuella stavfel och dålig meningsuppbyggnat skylls på den hyperaktiva effekten som uppnås av en mycket stor konsumtion av havredryck i kombination med daimglass och tortilias.

Idag flög en fisk in igenom mitt fönster, den låg länge och sprattlade bland glaset på tarkettgolvet innan jag faktiskt konstaterade att jag behövde göra en insats. Det mest generösa jag kunde ha gjort hade varit att steka den rakt upp och ner, men istället för att göra något sådant så släppte jag ut den i frheten igen. Faktum är att det kändes oerhört bra att göra en sådan medmänsklig handling.
Efter att ha gjort detta så slogs jag av en tanke, som mycket brutalt tvingade på mig den obehagliga sanningen om att tiden jag har kvar är mycket begränsad. Att veta att man har mycket kort tid kvar är mer deprimerande än jag någonsin kunnat tänka mig. Fast egentligen borde det vara tvärt om, nu vet jag i alla fall när det sker och det lär knappast vara så hemskt som alla säger. Men om det är så hemskt som det verkar så är jag glad att studieresan till Lettland bara varar sex dagar. Dessa sex dagar kan antingen bli jäkligt underhållande och trevliga, eller så liknar de den tyskalektion som kommer att uppenbara sig när vi kommer tillbaka till Sverige.
Den tyskalektion där jag och Robert helt utan vila, sömn och gott humör ska förklara vad vi gjort i Lettland under en veckas tid. Allt för att tillfredställa vår sinnessjuka tyskalärares perverterade behov av att förnedra oss i behov av kunskap.
Men om man bortser ifrån alla negativa sidor som denna resa kommer att bära med sig så kan det nog bli trevligt. Om inte annat så gäller det att ta vara på sina sista dagar i Sverige och verkligen göra det bästa av dem, förhoppningsvis så kan jag träna hela helgen. Men om det av någon anledning inte skulle funka så kan jag alltid klia mina smålurviga genitalier. För om jag ska tvingas att umgås med en massa sjuka as en hel vecka så ska jag knappast ladda upp genom att möta kompisar eller andra människor.
Dock finns det en möjlighet att jag sitter vid något msn liknande program eller har en mobiltelefon i närheten av mig, men om jag svarar är en helt annan sak. Tills nästa gång, ha det så trevligt och håll tummarna för att livet tar en oväntad vändning.

Det kanske verkar konstigt, med faktum är att efter denna dagen så är min vecka faktiskt slut. Inte för att jag inte har mer arbete, för det har jag ta mig tusan. Utan för att den mest ansträngande och tråkiga delen av veckan är över, ingen mer tyska denna vecka altså.
Som ni säkert vet så är jag inte den som klagar, men för en gångs skulle måste jag faktiskt anmärka på livets små gissel. För denna dagen så har jag haft tre lektioner, varav en av dem faktiskt inte var en riktig lektion utan ett fritt arbetspass. Trots detta så har jag tvingats att anstränga mig tills svetten och diverse andra kroppsvätskor flödat. För jag har haft något så vidrigt som en tyskaläxa.
Egentligen kan man anse att det inte är synd om mig och det är banne mig rätt, för det är inte synd om mig. Men faktum är att jag förtjänar lite medlidande eftersom att jag slitit hela dagen med att få ihop en sida med text på tyska (att det var ett A5 har inte med saken att göra).
Nu när jag skriver detta så har jag altså lämmnat in min tyskaläxa och jag vet med all säkerhet att den kommer ge mig ett helvete i framtiden. Fast vad spelar det egentligen för roll, nu är jag hemma, jag har en hängmatta, taskig belysning och jag hittade äntligen låten The Skick Note på spotify. Så egentligen leker livet fastän jag inte är riktigt medveten om det. Jag har uthärdat hårda prövningar och upplevt otroligt hemska saker, men i slutändan så tror jag att det på något sätt stärker mig i själen. I alla fall så länge jag kan fly hit och helt enkelt förtränga de eländiga tyskalektionerna och våran sadistiska tyskalärare som egentligen är en mycket trevligt människa.