Ditt mekka i cyberspace

Idag är det onsdag och medräknat idag så har jag varit hemma i tre dagar, eller om man räknar med helgen så blir det fem. Fem dagar är mig veterligen en hel jäkla arbetsvecka och när man inte har så mycket man kan göra så flyger inte tiden fram direkt.
I Måndags blev jag hemma för att jag hade ont i halsen och kände mig desorienterad och eftersom att det är tider av osäkerhet så stannade jag även hemma i igår. Igår var en sådan dag där man inte längre njöt av att vara hemma, utan jag hade oerhört mycket energi som inte kunde förbrukas eftersom att man inte tränar med ont i halsen. Dessutom så kände jag att min kunskap om getuppfödning och allmogesamhällets hus var tillräcklig, men jag hittade inget annat att kika på. Så dagen bestod mest utav att sitta och studera den ädla konsten av att ysta ost, vilket jag naturligtvis inte kunde testa eftersom jag inte har råvaror. Så jag blev sittandes i min ensamhet och var någorlunda sur över att jag hade tråkigt, men samtidigt kunde jag inte bli anti eftersom att jag slapp skolan.
Idag är det som sagt Onsdag och jag har fortfarande ont i halsen, men eftersom inga spår utav svinhostan visat sig så kände jag att det var dags att återgå till det normala livet.
Ett steg i det normala livet var naturligtvis att skippa skolan och åka till Uddevalla istället, för det är ju där allting party händer. Men om jag ska vara helt ärlig så var det bara halv-party. Visserligen så fick jag en söt undersköterska till att studera mina genetalier och det var naturligtvis en fördel. En nackdel däremot var att hon använde en lupp...
Efter detta konstaterades det att man behövde skära bort en bit hud ifrån mitt högra knä(vem behöver hud där endå?). Sagt och gjort, med sax och durkslag avlägsnade man ett par centimeter hud, sydde ihop mig med korsstygn(fick höra att det var början på en domherre i solnedgång) och bad mig försvinna ifrån sjukhuset som jag ärat med mitt besök. Efter detta kände jag det tydligt att illamåendet började gå över(Anekdot: att studera när de klipper bort en del av ens kött är halvsmart och kan skapa illamående.) men innan jag var tillbaka i Vänersborg insåg jag att illamåendet bara skulle bli värre. Så nu sitter jag än en gång ensam i detta hus, fast denna gången känns det värre än någonsin.
14 dagar ska stygnen sitta kvar och sen får jag inte träna på ännu en vecka. det blir 21 dagar utan träning, utan idrott(Yess!) och med total abstinens. För att göra saken ännu bättre så kommer graderingen och Christmas special att ske under denna tiden så jag får väll se vad som händer. Lägret kommer jag naturligtvis att kunna vara med på, men jag lär inte kunna använda benen och inte gradera mig. I sådana fall så blir det ju lika intressant som att köra sina surt förvärvade pengar(eller genetalier) i dokumentförstöraren eftersom att det är 60% utav träningen.
Men som den visa mannen brukar säga: Se det på den negativa sidan och livet blir någorlunda bra. Se det från den positiva sidan och livet blir en besvikelse.
Så jag tror faktiskt att jag ska se på saker och ting som jag brukar, kanske börja tröstäta, ta ut mina aggressioner på medmänniskor, vara allmänt dryg, skratta åt att SAAB än en gång går åt helvete...
Nej, jag tror nog att livet kommer fortsätta som vanligt endå. För värre lär det inte kunna bli(om inte SAAB mirakulöst klarar sig så att vi får höra mer om dem i radion då) men annars är det lugnt.