Ditt mekka i cyberspace

Idag är det onsdag och medräknat idag så har jag varit hemma i tre dagar, eller om man räknar med helgen så blir det fem. Fem dagar är mig veterligen en hel jäkla arbetsvecka och när man inte har så mycket man kan göra så flyger inte tiden fram direkt.
I Måndags blev jag hemma för att jag hade ont i halsen och kände mig desorienterad och eftersom att det är tider av osäkerhet så stannade jag även hemma i igår. Igår var en sådan dag där man inte längre njöt av att vara hemma, utan jag hade oerhört mycket energi som inte kunde förbrukas eftersom att man inte tränar med ont i halsen. Dessutom så kände jag att min kunskap om getuppfödning och allmogesamhällets hus var tillräcklig, men jag hittade inget annat att kika på. Så dagen bestod mest utav att sitta och studera den ädla konsten av att ysta ost, vilket jag naturligtvis inte kunde testa eftersom jag inte har råvaror. Så jag blev sittandes i min ensamhet och var någorlunda sur över att jag hade tråkigt, men samtidigt kunde jag inte bli anti eftersom att jag slapp skolan.
Idag är det som sagt Onsdag och jag har fortfarande ont i halsen, men eftersom inga spår utav svinhostan visat sig så kände jag att det var dags att återgå till det normala livet.
Ett steg i det normala livet var naturligtvis att skippa skolan och åka till Uddevalla istället, för det är ju där allting party händer. Men om jag ska vara helt ärlig så var det bara halv-party. Visserligen så fick jag en söt undersköterska till att studera mina genetalier och det var naturligtvis en fördel. En nackdel däremot var att hon använde en lupp...
Efter detta konstaterades det att man behövde skära bort en bit hud ifrån mitt högra knä(vem behöver hud där endå?). Sagt och gjort, med sax och durkslag avlägsnade man ett par centimeter hud, sydde ihop mig med korsstygn(fick höra att det var början på en domherre i solnedgång) och bad mig försvinna ifrån sjukhuset som jag ärat med mitt besök. Efter detta kände jag det tydligt att illamåendet började gå över(Anekdot: att studera när de klipper bort en del av ens kött är halvsmart och kan skapa illamående.) men innan jag var tillbaka i Vänersborg insåg jag att illamåendet bara skulle bli värre. Så nu sitter jag än en gång ensam i detta hus, fast denna gången känns det värre än någonsin.
14 dagar ska stygnen sitta kvar och sen får jag inte träna på ännu en vecka. det blir 21 dagar utan träning, utan idrott(Yess!) och med total abstinens. För att göra saken ännu bättre så kommer graderingen och Christmas special att ske under denna tiden så jag får väll se vad som händer. Lägret kommer jag naturligtvis att kunna vara med på, men jag lär inte kunna använda benen och inte gradera mig. I sådana fall så blir det ju lika intressant som att köra sina surt förvärvade pengar(eller genetalier) i dokumentförstöraren eftersom att det är 60% utav träningen.
Men som den visa mannen brukar säga: Se det på den negativa sidan och livet blir någorlunda bra. Se det från den positiva sidan och livet blir en besvikelse.
Så jag tror faktiskt att jag ska se på saker och ting som jag brukar, kanske börja tröstäta, ta ut mina aggressioner på medmänniskor, vara allmänt dryg, skratta åt att SAAB än en gång går åt helvete...
Nej, jag tror nog att livet kommer fortsätta som vanligt endå. För värre lär det inte kunna bli(om inte SAAB mirakulöst klarar sig så att vi får höra mer om dem i radion då) men annars är det lugnt.

Att träning kan ge både possetiva och negativa effekter är något som jag uppmärksammat på senare tid. För om man tränar för mycket så kan det hända att man blandar ihop allt man har lärt sig och istället för att prata om aralsjöns lösning så pratar man plötsligt om mjältbrandssporer och bräckt vatten. Men överträning kan te sig på många olika sätt naturligtvis, man kan tappa suget helt (som jag gjort i tyskan, är man för bra så orkar man inte arbeta till slut). Eller så kan det vara så att man får ont i svanskotan för att man gör för mycket magträning på ett hårt tarkett golv i stenimitation.
Det kan även bli så att man helt enkelt får en naturlig fallenhet för saken och inte längre behöver anstränga sig. Denna naturliga del av en människas kunskap skulle jag vilja kalla logik, en god och ond källa till både kunskap och förtret. Vissa tänker att denna formen av logik inte kan påverka en i det vardagliga livet och oftast gör det inte det, jag menar vem står i butiken och filosoferar över varför fiskt och kött har olika frysar i matvaruhandeln?
Troligtvis ingen, men endå är det uppenbart att det är två mycket farliga substanser som i kontakt med Bea (bearnaisesås) kan bli en dödande kombo och därmed ej bör blandas.
Detta är logiken i dess grundform, den automatiska tanken som gör att folk i närheten verkar lika smarta som efterblivna hundvalpar i flistuggen. Detta är vad vi alla strävar efter och detta är vad jag är på väg att uppnå, inte på grund av min logik naturligtvis. utan för att jag är så jäkla bra.
Innan jag fortsätter så bör jag faktiskt påpeka det att så länge det är jag som skryter och ingen annan så är det faktiskt helt okej att vara lite nöjd och självgod.
Jo, som sagt, nu sitter du säkert på din gigantiska fettsvuslt till stjärt och funderar på vad fasen pojken på andra sidan skärmen pratar om och det ska jag fasen berätta för dig. Jag är nära att uppnå logik status i naturvetenskap, inte renodlad biologi, kemi eller fysik utan i gammal hederlig naturkunskap och detta är jag faktiskt lite lätt stolt över.

Då var plötsligt höstlovet slut och jag har faktiskt inte gjort något kreativt. Jag har inte varit i Göteborg, inte varit och lyssnat på något suspekt band, inte spelat datorspel, inte spelat musik och framförallt inte funnit mig själv aspackad i en buske. Faktum är att när jag tänkter på allt som alla andra har gjort så kan jag inte undgå att faktiskt vara lite glad. För det känns mer som att folk försöker fylla ut sin tid med desperata medel, spendera varje levande sekund med varandra och om man vill vara ensam så hängs man ut som en deprimerad clownfisk i ett akvarium fyllt av anemoner.
Som sagt, jag har inte gjort något kreativt, jag fastnade i en bokserie på engelska och det hela slutade med att jag läste ut sju böcker. Onekligen så kan det verka konstigt att faktiskt läsa bort ett helt lov och jag har fått bekräftat att man saknar liv om man gör något liknande. Men fasen vet om det är jag som saknar liv, jag försöker i alla fall inte att klaga på folks tidsfördriv, medans det verkar som att det är en huvudintresse för vissa andra.
För att späda på det hela så kan jag faktiskt tänka mig att klaga lite jag också.
Micke det aset har lämnat mig för nordafrika och träningsläger samtidigt som jag får sitta här och slita med elaka läxor och en kommande vinterdepp. Men som tur är har jag ju skolan, tortyrens hus där tyskaläraren alltid finns närvarande med en piska i ena handen och en pekfinne i andra. Där man matas med skolmat som smakar lika mycket som osaltat potatismos en ljummen söndagsmorgon. Där man dag efter dag får uppgifter och läxor som jag aldrig kommer att ha något intresse av. Där man förväntas prestera när man vet att man har minst ett och ett halvt år kvar av samma åtsittande kväljande skolbänk.
Det enda som saknas är skoluniform och obligatoriskt läsande av minst tre steg B-språk på gymnasiet, för då är vi plötsligt tillbaka i det fedoala styret där det enda livet går ut på är arbete. Undra om det krävs högskoleutbildning för att arbeta som städare innan jag slutar gymnasiet, det skulle inte förvåna mig. Någon högre makt eller instans vill inte att människor arbetar, utan all vaken tid ska spenderas i skolbänken eller med läxor.