Tidens tand
Nu när sommaren börjat och livet stannat så blev det plötsligt väldigt svårt att vara kreativ. Man fastnade på något sätt i de gamla tankegångarna och istället för att göra något så sitter man bara och har tråkigt. Dock kan latheten omvandlas till något nyttigt om man låter det gå tillräckligt lång tid, för då slutar det med att någon annan fixar saker åt en. Alternativt sparkar igång en.
Idag till exempel så kom Bertil in och nästintill beordrade mig att såga upp en massa brädor som han samlat på sig under de mest suspekta former. Sagt och gjort, snäll som jag är så kunde jag inte stå emot utan jag fick ta saken i egna händer. Trots att det i början verkade oerhört tråkigt att stå och omvandla värdelösa brädor till ved så slutade det hela rätt lyckligt. För jag fick leka med den eldrivna motorsågen... Visst, jag erkänner att det inte var lika hårt som det ser ut i zombie-filmerna, men det var jäkligt tufft trots allt. Jag såg framför mig hur jag omvandlade brädorna (zombierna) till kaffeved eller köttslamsor om man skulle vilja säga så. Precis som i nyversionen av Dawn of the Dead...
Men som sagt, utan andra personers inblandning så skulle jag inte göra något vettigt alls.
Bertil bestämde att vi skulle hänga upp boxningssäcken så att man kunde köra lite säck när man har tråkigt och vips så körde jag 45 minuter fys.
I onsdags så bestämde hyll att vi skulle spela Resident evil 5 och jäklar vad vi spelade. Dock är det så att efter att hyll åkte hem så har jag inte ens orkat gå ut och starta playstationet.
Vart är alla de människorna som jag behöver för att styra upp mitt liv?
För jag har som sagt motvilligt insett hur mycket jag behöver alla lata jäklar som drygar och svinar ner, för annars så blir jag tjock och flottig, vilket jag inte är beredd att bli.
Idag till exempel så kom Bertil in och nästintill beordrade mig att såga upp en massa brädor som han samlat på sig under de mest suspekta former. Sagt och gjort, snäll som jag är så kunde jag inte stå emot utan jag fick ta saken i egna händer. Trots att det i början verkade oerhört tråkigt att stå och omvandla värdelösa brädor till ved så slutade det hela rätt lyckligt. För jag fick leka med den eldrivna motorsågen... Visst, jag erkänner att det inte var lika hårt som det ser ut i zombie-filmerna, men det var jäkligt tufft trots allt. Jag såg framför mig hur jag omvandlade brädorna (zombierna) till kaffeved eller köttslamsor om man skulle vilja säga så. Precis som i nyversionen av Dawn of the Dead...
Men som sagt, utan andra personers inblandning så skulle jag inte göra något vettigt alls.
Bertil bestämde att vi skulle hänga upp boxningssäcken så att man kunde köra lite säck när man har tråkigt och vips så körde jag 45 minuter fys.
I onsdags så bestämde hyll att vi skulle spela Resident evil 5 och jäklar vad vi spelade. Dock är det så att efter att hyll åkte hem så har jag inte ens orkat gå ut och starta playstationet.
Vart är alla de människorna som jag behöver för att styra upp mitt liv?
För jag har som sagt motvilligt insett hur mycket jag behöver alla lata jäklar som drygar och svinar ner, för annars så blir jag tjock och flottig, vilket jag inte är beredd att bli.
Kommentarer
Postat av: God father
Postat av: God father
Gott att du är i gång igen. Fick du Bertil med på 45 min. fys??? Hursomhelst så hälsa!!
Trackback