Sentimeltala känslor
Nu har även jag drabbats av dessa sentimentala sommarkänslor och jag måste säga att det på sätt och vis är underbart. Att kunna mysa runt och njuta av allt som livet har att erbjuda.
Men för att förklara varför en sådan maskulin karl som jag drabbats av dessa fruntimmerliga tankar så måste jag nog börja med att förklara gårdagen. Fast om jag ens skulle försöka mig på det, så skulle det bli jobbigt och eftersom jag just nu inte är intresserad av saker som är direkt ansträngande så skiter jag helt enkelt i det.
Dock kan jag säga att jag under denna dagens lopp har spelat en del Call Of Duty med Rasmus eftersom det har kommit en del nya banor. Varför detta är det minsta relevant kanske jag återkommer till, men först måste jag lovorda våran insats.
När jag och Rasmus spelar så blir det ett oerhört flyt, nästan som jag och Hyll när vi spelade Resident Evil. Och detta flytet gör att man nästan blir lite sugen på att anmäla oss till en köttarturnering.
Jag tror att jag bryter mitt textskrivande där, för det blev så att jag läste igenom vad jag skrivit. Snacka om många rader osammanhängande skit... Men som sagt, nu när kvällarna är ljumma så borde man utnytja dem på bästa sätt. Kanske ta en trevlig promenad så som jag gjorde efter att jag följt Rasmus en bit på vägen. Lyssna på de nästintill ohörbara ljuden som viner och susar som en tinnitus sprängd katt i öronen på en.
Eller om man inte är som jag så kan man liksom Liljemark fantisera om att gå loss på ett stort antal kaniner med en järnfemma. Alla har sina egna sätt att slappna av och just nu så ska jag själv satsa på mitt egna avslappningsarbete efter den mycket mödosamma vandringsturen. Främst genom att dricka en flaska Cuba Cola, men även genom att långsamt och mycket njutningsfullt smeka mitt.... låt oss säga skrivbord ;)
Men för att förklara varför en sådan maskulin karl som jag drabbats av dessa fruntimmerliga tankar så måste jag nog börja med att förklara gårdagen. Fast om jag ens skulle försöka mig på det, så skulle det bli jobbigt och eftersom jag just nu inte är intresserad av saker som är direkt ansträngande så skiter jag helt enkelt i det.
Dock kan jag säga att jag under denna dagens lopp har spelat en del Call Of Duty med Rasmus eftersom det har kommit en del nya banor. Varför detta är det minsta relevant kanske jag återkommer till, men först måste jag lovorda våran insats.
När jag och Rasmus spelar så blir det ett oerhört flyt, nästan som jag och Hyll när vi spelade Resident Evil. Och detta flytet gör att man nästan blir lite sugen på att anmäla oss till en köttarturnering.
Jag tror att jag bryter mitt textskrivande där, för det blev så att jag läste igenom vad jag skrivit. Snacka om många rader osammanhängande skit... Men som sagt, nu när kvällarna är ljumma så borde man utnytja dem på bästa sätt. Kanske ta en trevlig promenad så som jag gjorde efter att jag följt Rasmus en bit på vägen. Lyssna på de nästintill ohörbara ljuden som viner och susar som en tinnitus sprängd katt i öronen på en.
Eller om man inte är som jag så kan man liksom Liljemark fantisera om att gå loss på ett stort antal kaniner med en järnfemma. Alla har sina egna sätt att slappna av och just nu så ska jag själv satsa på mitt egna avslappningsarbete efter den mycket mödosamma vandringsturen. Främst genom att dricka en flaska Cuba Cola, men även genom att långsamt och mycket njutningsfullt smeka mitt.... låt oss säga skrivbord ;)
Ursäkta för all textutfyllnad, men vissa dagar är folosofi som att få kokt smör att stelna.
Svårt och saftigt, med en garanterad bränd hjärna som följd.
Svårt och saftigt, med en garanterad bränd hjärna som följd.
Trevligt, trevligt
Gott mos och fin fisk tänkte jag. Att bjuda över lite folk till att fira midsommar är ju säkert inga problem.
Det var inga prblem och nu sitter jag ensam kvar i min lilla stuga, mina händer är spruckna av avfettande kemiska substanser och jag har damsugit och torkat golvet om vartannat.
Det är så det bli när man bjuder hem folk, de svinar ner och sen försvinner dem likt flugor som fått syn på en XL-flaska Radar... Men det är kanske så världen ser ut?
Egentligen så spelar det ju ingen roll, det viktiga är ju att man får umgås med sina nära och kära som med god lust kan göra både konstruktiva och destruktiva saker. Dock känner jag att nästa gång så är det fasen någon annan som får stå för kalaset.
Kanske en sväng Myggan hos Max? En ide som är både genial och framförallt mycket sadistisk med tanke på att han inte kan försvara sin åsikt, dumt att åka till Peace & Love... Speciellt utan att berätta för mig innan.
Men jaja, livet är som det är, det susar vidare och suspekta dofter sätter sig i väggarna. Nu så ska jag än en gång spraya rummet med glassex och sedan är det dags att koppla av framför tv:n med petson och findus samt en Franks's
Det var inga prblem och nu sitter jag ensam kvar i min lilla stuga, mina händer är spruckna av avfettande kemiska substanser och jag har damsugit och torkat golvet om vartannat.
Det är så det bli när man bjuder hem folk, de svinar ner och sen försvinner dem likt flugor som fått syn på en XL-flaska Radar... Men det är kanske så världen ser ut?
Egentligen så spelar det ju ingen roll, det viktiga är ju att man får umgås med sina nära och kära som med god lust kan göra både konstruktiva och destruktiva saker. Dock känner jag att nästa gång så är det fasen någon annan som får stå för kalaset.
Kanske en sväng Myggan hos Max? En ide som är både genial och framförallt mycket sadistisk med tanke på att han inte kan försvara sin åsikt, dumt att åka till Peace & Love... Speciellt utan att berätta för mig innan.
Men jaja, livet är som det är, det susar vidare och suspekta dofter sätter sig i väggarna. Nu så ska jag än en gång spraya rummet med glassex och sedan är det dags att koppla av framför tv:n med petson och findus samt en Franks's
Tidens tand
Nu när sommaren börjat och livet stannat så blev det plötsligt väldigt svårt att vara kreativ. Man fastnade på något sätt i de gamla tankegångarna och istället för att göra något så sitter man bara och har tråkigt. Dock kan latheten omvandlas till något nyttigt om man låter det gå tillräckligt lång tid, för då slutar det med att någon annan fixar saker åt en. Alternativt sparkar igång en.
Idag till exempel så kom Bertil in och nästintill beordrade mig att såga upp en massa brädor som han samlat på sig under de mest suspekta former. Sagt och gjort, snäll som jag är så kunde jag inte stå emot utan jag fick ta saken i egna händer. Trots att det i början verkade oerhört tråkigt att stå och omvandla värdelösa brädor till ved så slutade det hela rätt lyckligt. För jag fick leka med den eldrivna motorsågen... Visst, jag erkänner att det inte var lika hårt som det ser ut i zombie-filmerna, men det var jäkligt tufft trots allt. Jag såg framför mig hur jag omvandlade brädorna (zombierna) till kaffeved eller köttslamsor om man skulle vilja säga så. Precis som i nyversionen av Dawn of the Dead...
Men som sagt, utan andra personers inblandning så skulle jag inte göra något vettigt alls.
Bertil bestämde att vi skulle hänga upp boxningssäcken så att man kunde köra lite säck när man har tråkigt och vips så körde jag 45 minuter fys.
I onsdags så bestämde hyll att vi skulle spela Resident evil 5 och jäklar vad vi spelade. Dock är det så att efter att hyll åkte hem så har jag inte ens orkat gå ut och starta playstationet.
Vart är alla de människorna som jag behöver för att styra upp mitt liv?
För jag har som sagt motvilligt insett hur mycket jag behöver alla lata jäklar som drygar och svinar ner, för annars så blir jag tjock och flottig, vilket jag inte är beredd att bli.
Idag till exempel så kom Bertil in och nästintill beordrade mig att såga upp en massa brädor som han samlat på sig under de mest suspekta former. Sagt och gjort, snäll som jag är så kunde jag inte stå emot utan jag fick ta saken i egna händer. Trots att det i början verkade oerhört tråkigt att stå och omvandla värdelösa brädor till ved så slutade det hela rätt lyckligt. För jag fick leka med den eldrivna motorsågen... Visst, jag erkänner att det inte var lika hårt som det ser ut i zombie-filmerna, men det var jäkligt tufft trots allt. Jag såg framför mig hur jag omvandlade brädorna (zombierna) till kaffeved eller köttslamsor om man skulle vilja säga så. Precis som i nyversionen av Dawn of the Dead...
Men som sagt, utan andra personers inblandning så skulle jag inte göra något vettigt alls.
Bertil bestämde att vi skulle hänga upp boxningssäcken så att man kunde köra lite säck när man har tråkigt och vips så körde jag 45 minuter fys.
I onsdags så bestämde hyll att vi skulle spela Resident evil 5 och jäklar vad vi spelade. Dock är det så att efter att hyll åkte hem så har jag inte ens orkat gå ut och starta playstationet.
Vart är alla de människorna som jag behöver för att styra upp mitt liv?
För jag har som sagt motvilligt insett hur mycket jag behöver alla lata jäklar som drygar och svinar ner, för annars så blir jag tjock och flottig, vilket jag inte är beredd att bli.
