Ditt mekka i cyberspace

Det är ett spännande men skrämmande faktum hur lat en människa egentligen är. Visst kan folk springa omkring och hålla på med en massa sporter, men det är bara ett sätt för att dölja latheten. Personligen så har jag gett upp kampen,
det är inte längre någon ide att kämpa mot en övermäktig fiende som vid varje tillfälle målar ens tapeter med inälvor. Det börjar långsamt och enna smyger sig på en, först så glömmer man ett smutsglas på broderns bord.
Sen så går det över i att man glömmer en tallrik och en kaffekopp...
Slutligen så bryr man sig bara inte om att det ser ut som skit (observera att jag inte pratar om mitt utseende). Och man slutar i en stor hög ätandes kokta palsternackor eftersom det går både snabbt och lätt att tillaga, att det inte smakar något är en annan femma som faktiskt saknar betydelse. Att jag har insett min lathet är antagligen fösta steget i en bättre riktning, men det stora problemet kvarstår. Jag gillar faktiskt att vara lat, visserligen så är smutsdisk det äckligaste jag vet, men en kaffekopp kan ju inte skada?
En kaffekopp lär ju knappast utvecklas till samma krälande monster som min hittegodspåse (AKA Israel) visade sig vara (hittegodspåsen har numera placerats på altanen för att försäkra mitt fortsatta leverne). Utan jag tror mer på en fredlig lösning, kanske kan vi dela på terretoriet, bråk är ju inte den perfekta lösningen direkt. Dock ska jag inte säga att det inte fungerade för IRA, men om kaffekoppen blir likadan så får jag anklaga den för att vara antisemitisk och kasta ut den till Israel som gömmer sig på trappan.

Ännu en helg och ännu en vecka har passerat, vad händer egentligen med tiden? De enda minnen jag har ifrån den gånga veckan är små och flyktiga och påminner om doften av gödsel. Kanske är en sexdagars vecka lite för mycket, eller så är det bara jag som har tappat hoppet om livet. Just nu känns det som att de resterande två åren av gymnasiet är sjukt långa. Men det är nog som sagt bara en normal tarmförvrängande mardröm.
Inte kan det bli värre än att höra Lilla Edet Represtents varje gång man stänger av alla apparater? Det är nog ägg-abstinensen som har utlöst denna skumma musik, för jag kom precis på att jag inte ätit några ägg i helgen.
Fasen va gott det hade varit med ägg och kaviar istället för fil och banan som visserligen var min middag i fredags, men jag kände att det inte riktigt väckte de erotiska vibbar jag var ute efter.

Igår efter att asätarna (lessen boys and girls) drog hem så skred jag till verket med min ondskefulla plan, jag slet ur mina gamla sängkläder och bäddade med svart satin. Satan i gatan vad mörkt mitt lilla sovgemak blev,
men det var värt varenda sekund av hårt arbete för att kunna sova i skiten. Att krypa ner i en säng bäddad med satinlakan är som att krypa över ett taggtrådsstängsel utklädd till michelin gubben, man kanske fastnar eller rullar iväg, men inte fasen är det obekvämt. Dessutom så var det underbart att vakna inbäddad i världens mysigaste sängkläder och för första gången på länge så ville jag bara vända mig om och somna om.
Dock är ju världen som du antagligen vet ett helvete och vad man än tycker och tänker så kommer det slutligen att gå åt helvete i alla fall, men oavsett hur illa det än blir så ska man alltid förvänta sig en rostad skiva grovt bröd med kaviar och möjligtvis ett löskokt ägg. Finns det inget av detta så är man i helvetet och det har jag upplevt, både i Slovakien och i England så saknade man dessa mest basic förnödenheter. Turligt nog så kunde jag få alla tre tidigt denna morgon och på något sätt så blev det början av en dag som var långsammare än det vanliga...

Nu så kan jag på fullt allvar säga att jag börjar bli trött på spel igen, sedan i onsdags så har jag spenderat nästan varje vaken timme vid Mickes ps3 och det tär på krafterna. Eller i alla fall kreativiteten, för efter några timmar framför dumburken så ligger tankeverksamheten på samma nivå som en tub kalles randiga med banan. Seriöst, tänk att man ska skriva något kreativt i en svenska uppsats och det enda man kommer på är något glorifierande smicker. Fast jag fick till en snärtig början ''Mjölk är en dryck som har gett däggdjur näring i flera miljoner år''
Fasen jag tror faktiskt att jag skulle kunna sälja den sloganen till arla, jag skulle få så mycket pengar att jag kunnat återskapa choklad zingon... Fast det skulle j usäkert inte sälja bra denna gången heller, men fasen vad känd jag skulle bli (naturligtvis går det att köpa andelar i företaget).

Oj, oj oj vad lite folk har att göra på dagarna, att faktiskt få för sig att klaga när en hårt arbetande människa inte hinner skriva någon påhittad anekdot på en virtuell bloggsida. De är fasen lågt och inte ens i stil med glocalnet utan mer som en mustachprydd pudel som urinerar på dina strumpor varje gång du tar av dig dem. Av egen erfarenhet så kan jag säga att det skär likt en täljkåt same som sitter och täljer en miniatyr ren utav ens hjärta när man upptäcker att ens srumpor är täckta av urin. Men jaja, det tillhör ''the pastan'' som man brukar säga på det engelska språket och vad som är viktigare är att se mot framtiden.
Sedan mitt förra inlägg så har jag hunnit att läsa inte mindre än fyra böcker, vilket kanske är i lägsta laget, men jag har varit rätt uppagen med min uppgift. Dock är jag inne på den sista boken som jag äger just nu och troligtvis så får jag beställa en bunt till så snart jag får chansen. Tills dess så får jag väll bara tacka, bocka och buga samtidigt som jag meddelar att jag under lovet kommer vara mera pratsam och trevligt än vad jag varit de två senaste veckorna. Dock kommer jag återgå till mit vanliga jag så fort jag fått hem de nya böckerna.