Idag är det Onsdag
Idag är det onsdag och medräknat idag så har jag varit hemma i tre dagar, eller om man räknar med helgen så blir det fem. Fem dagar är mig veterligen en hel jäkla arbetsvecka och när man inte har så mycket man kan göra så flyger inte tiden fram direkt.
I Måndags blev jag hemma för att jag hade ont i halsen och kände mig desorienterad och eftersom att det är tider av osäkerhet så stannade jag även hemma i igår. Igår var en sådan dag där man inte längre njöt av att vara hemma, utan jag hade oerhört mycket energi som inte kunde förbrukas eftersom att man inte tränar med ont i halsen. Dessutom så kände jag att min kunskap om getuppfödning och allmogesamhällets hus var tillräcklig, men jag hittade inget annat att kika på. Så dagen bestod mest utav att sitta och studera den ädla konsten av att ysta ost, vilket jag naturligtvis inte kunde testa eftersom jag inte har råvaror. Så jag blev sittandes i min ensamhet och var någorlunda sur över att jag hade tråkigt, men samtidigt kunde jag inte bli anti eftersom att jag slapp skolan.
Idag är det som sagt Onsdag och jag har fortfarande ont i halsen, men eftersom inga spår utav svinhostan visat sig så kände jag att det var dags att återgå till det normala livet.
Ett steg i det normala livet var naturligtvis att skippa skolan och åka till Uddevalla istället, för det är ju där allting party händer. Men om jag ska vara helt ärlig så var det bara halv-party. Visserligen så fick jag en söt undersköterska till att studera mina genetalier och det var naturligtvis en fördel. En nackdel däremot var att hon använde en lupp...
Efter detta konstaterades det att man behövde skära bort en bit hud ifrån mitt högra knä(vem behöver hud där endå?). Sagt och gjort, med sax och durkslag avlägsnade man ett par centimeter hud, sydde ihop mig med korsstygn(fick höra att det var början på en domherre i solnedgång) och bad mig försvinna ifrån sjukhuset som jag ärat med mitt besök. Efter detta kände jag det tydligt att illamåendet började gå över(Anekdot: att studera när de klipper bort en del av ens kött är halvsmart och kan skapa illamående.) men innan jag var tillbaka i Vänersborg insåg jag att illamåendet bara skulle bli värre. Så nu sitter jag än en gång ensam i detta hus, fast denna gången känns det värre än någonsin.
14 dagar ska stygnen sitta kvar och sen får jag inte träna på ännu en vecka. det blir 21 dagar utan träning, utan idrott(Yess!) och med total abstinens. För att göra saken ännu bättre så kommer graderingen och Christmas special att ske under denna tiden så jag får väll se vad som händer. Lägret kommer jag naturligtvis att kunna vara med på, men jag lär inte kunna använda benen och inte gradera mig. I sådana fall så blir det ju lika intressant som att köra sina surt förvärvade pengar(eller genetalier) i dokumentförstöraren eftersom att det är 60% utav träningen.
Men som den visa mannen brukar säga: Se det på den negativa sidan och livet blir någorlunda bra. Se det från den positiva sidan och livet blir en besvikelse.
Så jag tror faktiskt att jag ska se på saker och ting som jag brukar, kanske börja tröstäta, ta ut mina aggressioner på medmänniskor, vara allmänt dryg, skratta åt att SAAB än en gång går åt helvete...
Nej, jag tror nog att livet kommer fortsätta som vanligt endå. För värre lär det inte kunna bli(om inte SAAB mirakulöst klarar sig så att vi får höra mer om dem i radion då) men annars är det lugnt.
I Måndags blev jag hemma för att jag hade ont i halsen och kände mig desorienterad och eftersom att det är tider av osäkerhet så stannade jag även hemma i igår. Igår var en sådan dag där man inte längre njöt av att vara hemma, utan jag hade oerhört mycket energi som inte kunde förbrukas eftersom att man inte tränar med ont i halsen. Dessutom så kände jag att min kunskap om getuppfödning och allmogesamhällets hus var tillräcklig, men jag hittade inget annat att kika på. Så dagen bestod mest utav att sitta och studera den ädla konsten av att ysta ost, vilket jag naturligtvis inte kunde testa eftersom jag inte har råvaror. Så jag blev sittandes i min ensamhet och var någorlunda sur över att jag hade tråkigt, men samtidigt kunde jag inte bli anti eftersom att jag slapp skolan.
Idag är det som sagt Onsdag och jag har fortfarande ont i halsen, men eftersom inga spår utav svinhostan visat sig så kände jag att det var dags att återgå till det normala livet.
Ett steg i det normala livet var naturligtvis att skippa skolan och åka till Uddevalla istället, för det är ju där allting party händer. Men om jag ska vara helt ärlig så var det bara halv-party. Visserligen så fick jag en söt undersköterska till att studera mina genetalier och det var naturligtvis en fördel. En nackdel däremot var att hon använde en lupp...
Efter detta konstaterades det att man behövde skära bort en bit hud ifrån mitt högra knä(vem behöver hud där endå?). Sagt och gjort, med sax och durkslag avlägsnade man ett par centimeter hud, sydde ihop mig med korsstygn(fick höra att det var början på en domherre i solnedgång) och bad mig försvinna ifrån sjukhuset som jag ärat med mitt besök. Efter detta kände jag det tydligt att illamåendet började gå över(Anekdot: att studera när de klipper bort en del av ens kött är halvsmart och kan skapa illamående.) men innan jag var tillbaka i Vänersborg insåg jag att illamåendet bara skulle bli värre. Så nu sitter jag än en gång ensam i detta hus, fast denna gången känns det värre än någonsin.
14 dagar ska stygnen sitta kvar och sen får jag inte träna på ännu en vecka. det blir 21 dagar utan träning, utan idrott(Yess!) och med total abstinens. För att göra saken ännu bättre så kommer graderingen och Christmas special att ske under denna tiden så jag får väll se vad som händer. Lägret kommer jag naturligtvis att kunna vara med på, men jag lär inte kunna använda benen och inte gradera mig. I sådana fall så blir det ju lika intressant som att köra sina surt förvärvade pengar(eller genetalier) i dokumentförstöraren eftersom att det är 60% utav träningen.
Men som den visa mannen brukar säga: Se det på den negativa sidan och livet blir någorlunda bra. Se det från den positiva sidan och livet blir en besvikelse.
Så jag tror faktiskt att jag ska se på saker och ting som jag brukar, kanske börja tröstäta, ta ut mina aggressioner på medmänniskor, vara allmänt dryg, skratta åt att SAAB än en gång går åt helvete...
Nej, jag tror nog att livet kommer fortsätta som vanligt endå. För värre lär det inte kunna bli(om inte SAAB mirakulöst klarar sig så att vi får höra mer om dem i radion då) men annars är det lugnt.
Att Träna
Att träning kan ge både possetiva och negativa effekter är något som jag uppmärksammat på senare tid. För om man tränar för mycket så kan det hända att man blandar ihop allt man har lärt sig och istället för att prata om aralsjöns lösning så pratar man plötsligt om mjältbrandssporer och bräckt vatten. Men överträning kan te sig på många olika sätt naturligtvis, man kan tappa suget helt (som jag gjort i tyskan, är man för bra så orkar man inte arbeta till slut). Eller så kan det vara så att man får ont i svanskotan för att man gör för mycket magträning på ett hårt tarkett golv i stenimitation.
Det kan även bli så att man helt enkelt får en naturlig fallenhet för saken och inte längre behöver anstränga sig. Denna naturliga del av en människas kunskap skulle jag vilja kalla logik, en god och ond källa till både kunskap och förtret. Vissa tänker att denna formen av logik inte kan påverka en i det vardagliga livet och oftast gör det inte det, jag menar vem står i butiken och filosoferar över varför fiskt och kött har olika frysar i matvaruhandeln?
Troligtvis ingen, men endå är det uppenbart att det är två mycket farliga substanser som i kontakt med Bea (bearnaisesås) kan bli en dödande kombo och därmed ej bör blandas.
Detta är logiken i dess grundform, den automatiska tanken som gör att folk i närheten verkar lika smarta som efterblivna hundvalpar i flistuggen. Detta är vad vi alla strävar efter och detta är vad jag är på väg att uppnå, inte på grund av min logik naturligtvis. utan för att jag är så jäkla bra.
Innan jag fortsätter så bör jag faktiskt påpeka det att så länge det är jag som skryter och ingen annan så är det faktiskt helt okej att vara lite nöjd och självgod.
Jo, som sagt, nu sitter du säkert på din gigantiska fettsvuslt till stjärt och funderar på vad fasen pojken på andra sidan skärmen pratar om och det ska jag fasen berätta för dig. Jag är nära att uppnå logik status i naturvetenskap, inte renodlad biologi, kemi eller fysik utan i gammal hederlig naturkunskap och detta är jag faktiskt lite lätt stolt över.
Det kan även bli så att man helt enkelt får en naturlig fallenhet för saken och inte längre behöver anstränga sig. Denna naturliga del av en människas kunskap skulle jag vilja kalla logik, en god och ond källa till både kunskap och förtret. Vissa tänker att denna formen av logik inte kan påverka en i det vardagliga livet och oftast gör det inte det, jag menar vem står i butiken och filosoferar över varför fiskt och kött har olika frysar i matvaruhandeln?
Troligtvis ingen, men endå är det uppenbart att det är två mycket farliga substanser som i kontakt med Bea (bearnaisesås) kan bli en dödande kombo och därmed ej bör blandas.
Detta är logiken i dess grundform, den automatiska tanken som gör att folk i närheten verkar lika smarta som efterblivna hundvalpar i flistuggen. Detta är vad vi alla strävar efter och detta är vad jag är på väg att uppnå, inte på grund av min logik naturligtvis. utan för att jag är så jäkla bra.
Innan jag fortsätter så bör jag faktiskt påpeka det att så länge det är jag som skryter och ingen annan så är det faktiskt helt okej att vara lite nöjd och självgod.
Jo, som sagt, nu sitter du säkert på din gigantiska fettsvuslt till stjärt och funderar på vad fasen pojken på andra sidan skärmen pratar om och det ska jag fasen berätta för dig. Jag är nära att uppnå logik status i naturvetenskap, inte renodlad biologi, kemi eller fysik utan i gammal hederlig naturkunskap och detta är jag faktiskt lite lätt stolt över.
(Lov)liga) tider
Då var plötsligt höstlovet slut och jag har faktiskt inte gjort något kreativt. Jag har inte varit i Göteborg, inte varit och lyssnat på något suspekt band, inte spelat datorspel, inte spelat musik och framförallt inte funnit mig själv aspackad i en buske. Faktum är att när jag tänkter på allt som alla andra har gjort så kan jag inte undgå att faktiskt vara lite glad. För det känns mer som att folk försöker fylla ut sin tid med desperata medel, spendera varje levande sekund med varandra och om man vill vara ensam så hängs man ut som en deprimerad clownfisk i ett akvarium fyllt av anemoner.
Som sagt, jag har inte gjort något kreativt, jag fastnade i en bokserie på engelska och det hela slutade med att jag läste ut sju böcker. Onekligen så kan det verka konstigt att faktiskt läsa bort ett helt lov och jag har fått bekräftat att man saknar liv om man gör något liknande. Men fasen vet om det är jag som saknar liv, jag försöker i alla fall inte att klaga på folks tidsfördriv, medans det verkar som att det är en huvudintresse för vissa andra.
För att späda på det hela så kan jag faktiskt tänka mig att klaga lite jag också.
Micke det aset har lämnat mig för nordafrika och träningsläger samtidigt som jag får sitta här och slita med elaka läxor och en kommande vinterdepp. Men som tur är har jag ju skolan, tortyrens hus där tyskaläraren alltid finns närvarande med en piska i ena handen och en pekfinne i andra. Där man matas med skolmat som smakar lika mycket som osaltat potatismos en ljummen söndagsmorgon. Där man dag efter dag får uppgifter och läxor som jag aldrig kommer att ha något intresse av. Där man förväntas prestera när man vet att man har minst ett och ett halvt år kvar av samma åtsittande kväljande skolbänk.
Det enda som saknas är skoluniform och obligatoriskt läsande av minst tre steg B-språk på gymnasiet, för då är vi plötsligt tillbaka i det fedoala styret där det enda livet går ut på är arbete. Undra om det krävs högskoleutbildning för att arbeta som städare innan jag slutar gymnasiet, det skulle inte förvåna mig. Någon högre makt eller instans vill inte att människor arbetar, utan all vaken tid ska spenderas i skolbänken eller med läxor.
Som sagt, jag har inte gjort något kreativt, jag fastnade i en bokserie på engelska och det hela slutade med att jag läste ut sju böcker. Onekligen så kan det verka konstigt att faktiskt läsa bort ett helt lov och jag har fått bekräftat att man saknar liv om man gör något liknande. Men fasen vet om det är jag som saknar liv, jag försöker i alla fall inte att klaga på folks tidsfördriv, medans det verkar som att det är en huvudintresse för vissa andra.
För att späda på det hela så kan jag faktiskt tänka mig att klaga lite jag också.
Micke det aset har lämnat mig för nordafrika och träningsläger samtidigt som jag får sitta här och slita med elaka läxor och en kommande vinterdepp. Men som tur är har jag ju skolan, tortyrens hus där tyskaläraren alltid finns närvarande med en piska i ena handen och en pekfinne i andra. Där man matas med skolmat som smakar lika mycket som osaltat potatismos en ljummen söndagsmorgon. Där man dag efter dag får uppgifter och läxor som jag aldrig kommer att ha något intresse av. Där man förväntas prestera när man vet att man har minst ett och ett halvt år kvar av samma åtsittande kväljande skolbänk.
Det enda som saknas är skoluniform och obligatoriskt läsande av minst tre steg B-språk på gymnasiet, för då är vi plötsligt tillbaka i det fedoala styret där det enda livet går ut på är arbete. Undra om det krävs högskoleutbildning för att arbeta som städare innan jag slutar gymnasiet, det skulle inte förvåna mig. Någon högre makt eller instans vill inte att människor arbetar, utan all vaken tid ska spenderas i skolbänken eller med läxor.
Livet som samhällare tar en ny tur i dasstunnan
Satt och slösurfade samtidigt som jag svullade pizza och pucko (en oerhörd kombination om jag får säga det själv). Plötsligt så befann jag mig inne på youtubes domäner och innan jag insåg vad jag gjorde så hade jag sett alla village people videos. Men inte nog med det, utan jag gick plötsligt över till collagehumor. Då fan jag en video som verkligen kändes rätt för mig, ett litet klipp om hur livet är och kan vara. En video som mycket tydligt visar hur livet på samhäll faktiskt fungerar och ser ut.
Många tror att vi på samhäll är aningslösa prostituerade bananer och slapparsorkar, men jag vågar säga att vi är så oerhört mycket mer än det. Vi är, eller jag är i alla fall en fritt levande människa som numera har avslutat allt mitt spelande på facebook. Jag har inte suttit vid datorn sedan i måndags (att jag har nördat stargate istället är ej relevant) utan istället har jag spenderat min tid på mycket vettigare sätt. Jag har lärt mig att livet har mycket att erbjuda utan att man faktiskt behöver anstränga sig, det enda man behöver är att strunta i att starta datorn (eller kolla på stargate) och alla problem i världen kommer att lösa sig.
//Innehavaren
Många tror att vi på samhäll är aningslösa prostituerade bananer och slapparsorkar, men jag vågar säga att vi är så oerhört mycket mer än det. Vi är, eller jag är i alla fall en fritt levande människa som numera har avslutat allt mitt spelande på facebook. Jag har inte suttit vid datorn sedan i måndags (att jag har nördat stargate istället är ej relevant) utan istället har jag spenderat min tid på mycket vettigare sätt. Jag har lärt mig att livet har mycket att erbjuda utan att man faktiskt behöver anstränga sig, det enda man behöver är att strunta i att starta datorn (eller kolla på stargate) och alla problem i världen kommer att lösa sig.
//Innehavaren
Hösten tågar
De senaste dagarna har mitt leverne blivit mycket vidrigt, tröttheten har kastat sig över mig och energinivån ligger och darrar kring nollan. Trots stora och ansträngande försök att höja energinivån med mat så har jag tyvärr misslyckats. Jag har försökt med att äta ett hekto smör, 2,5 dl mjöl, salt, socker, äpplen, päron. Ingenting funkar, jag får inte mer energi, det enda som har hänt är att nålen på vågen ligger och darrar på en högre nivå än vad den gjorde tidigare. Melankolin kommer krypande, ingenting verkar ha något faktiskt värde. Utan allt sker som vanligt, men helt glädjelöst och nästan med en hint av apati.
I denna situation där världen liksom väller över en och hindrar syreupptagningen så förväntar man att det ska finnas ett ljus vid slutet av tunneln och troligtvis finns det ett ljus, det är bara det att jag inte kan finna det.
Kanske är det det faktumet att det strax är helg, kanske är det de att jag har möjlighet att använda brors projektor och ps3 den närmaste veckan eftersom att han är bortrest, kanske är det bara sömn och ljus man behöver.
Det kanske bara är den såkallade höstdepression som har slukat mig i sitt gap, eller så är det skoltröttheten som är framme och bråkar igen.
I vilket fall är jag glad att det om fyra lektioner är helg och jag ska iväg och äta mat med öberg och kanske någon annan lösaktig människa. Dock är det nu (10:10) ungefär två timmar kvar tills den första lektionen börjar och hela världen har redan gaddat ihop sig mot mig.
Jag kan inte längre streama true blood eftersom att alla streamingsidor som visar skiten har tidsbegränsning och skolans datorer har samma ip-adress vilket gör att det inte funkar att byta burk. Jag funderade förut på att plugga matte, men eftersom jag inte förstod senaste delen så kände jag att det inte var någon ide att plugga något jag inte förstår. Jag känner verkligen att jag börjar bli apatisk...
Men nu är det dags att sluta spy galla över världen och försöka göra något kreativt, kanske kan jag kika på någon annan form av uppgift.
//Innehavaren
I denna situation där världen liksom väller över en och hindrar syreupptagningen så förväntar man att det ska finnas ett ljus vid slutet av tunneln och troligtvis finns det ett ljus, det är bara det att jag inte kan finna det.
Kanske är det det faktumet att det strax är helg, kanske är det de att jag har möjlighet att använda brors projektor och ps3 den närmaste veckan eftersom att han är bortrest, kanske är det bara sömn och ljus man behöver.
Det kanske bara är den såkallade höstdepression som har slukat mig i sitt gap, eller så är det skoltröttheten som är framme och bråkar igen.
I vilket fall är jag glad att det om fyra lektioner är helg och jag ska iväg och äta mat med öberg och kanske någon annan lösaktig människa. Dock är det nu (10:10) ungefär två timmar kvar tills den första lektionen börjar och hela världen har redan gaddat ihop sig mot mig.
Jag kan inte längre streama true blood eftersom att alla streamingsidor som visar skiten har tidsbegränsning och skolans datorer har samma ip-adress vilket gör att det inte funkar att byta burk. Jag funderade förut på att plugga matte, men eftersom jag inte förstod senaste delen så kände jag att det inte var någon ide att plugga något jag inte förstår. Jag känner verkligen att jag börjar bli apatisk...
Men nu är det dags att sluta spy galla över världen och försöka göra något kreativt, kanske kan jag kika på någon annan form av uppgift.
//Innehavaren
Avslappning
Idag kände jag mig som en mycket gammal gubbe. När jag kom hem så tänkte jag att man skulle strunta i allt och alla och bara slappna av och det var precis vad jag gjorde. Jag gick ut med hundarna och sen lagade jag mat, ställde mig och wokade riktigt seriöst. Åt som fasen gjorde jag, det har jag gjort sedan jag kom hem ifrån lettland. Om det fortsätter i denna stilen så kommer jag mycket snart att få en riktig gottebuk. Speciellt eftersom att jag dessutom missade gårdagens träning och ska på trettondagsafton i göteborg i morgon så att jag missar ännu en.
Däremot så ska jag nog försöka pallra mig iväg till träningen på söndag, gör jag inte det så kommer jag snart att se ut som grodan boll och det är inget att skryta med.
Troligtvis så ska jag kolla igenom bilderna ifrån Lettlandsresan någon dag, men det finns varken tid eller ork att göra det just nu. Istället så tänkte jag faktiskt käka chokladpudding med riktig chokladsmak samtidigt som jag kollar på True Blood, dock börjar inte det förän klockan 10, men att vara 40 minuter före kan ju inte vara dumt tycker jag ;)
Däremot så ska jag nog försöka pallra mig iväg till träningen på söndag, gör jag inte det så kommer jag snart att se ut som grodan boll och det är inget att skryta med.
Troligtvis så ska jag kolla igenom bilderna ifrån Lettlandsresan någon dag, men det finns varken tid eller ork att göra det just nu. Istället så tänkte jag faktiskt käka chokladpudding med riktig chokladsmak samtidigt som jag kollar på True Blood, dock börjar inte det förän klockan 10, men att vara 40 minuter före kan ju inte vara dumt tycker jag ;)
Uppladdning
Som du säkert vet så är En mycket suspekt resa till Lettland på ingående och idag började den seriösa uppladdningen.
2 ägg och lika många smörgåsar (symetri är nyckeln)
1,5 timme hammerpunch träning (låter sjukt tufft faktiskt)
tonnvis av vatten
en daimstrut
2 tortilias
massor av mat
harvrechoklad (vem vet om det finns i Lettland)
Pluggat lätt för redovisningen i morgon, inte tillräckligt för att kunna det dock.
Ungefär så ser min uppladdning ut och faktum är att jag faktiskt känner mig uppladdad. Trots att några blåmärken och missfärgningar har dykt upp, så är jag för första gången possitiv till denna veckolånga resa. Kanske kan det bli riktigt trevligt, jag menar snubben jag ska bo hos kommer garanterat visa sig vara ett riktigt as, men då är det ju bara att dumpa fanskapet. Med det som framförallt kommer att förgylla resan är att jag missar tre träningar varav en av dem verkar vara riktigt vettig.
Eventuella stavfel och dålig meningsuppbyggnat skylls på den hyperaktiva effekten som uppnås av en mycket stor konsumtion av havredryck i kombination med daimglass och tortilias.
2 ägg och lika många smörgåsar (symetri är nyckeln)
1,5 timme hammerpunch träning (låter sjukt tufft faktiskt)
tonnvis av vatten
en daimstrut
2 tortilias
massor av mat
harvrechoklad (vem vet om det finns i Lettland)
Pluggat lätt för redovisningen i morgon, inte tillräckligt för att kunna det dock.
Ungefär så ser min uppladdning ut och faktum är att jag faktiskt känner mig uppladdad. Trots att några blåmärken och missfärgningar har dykt upp, så är jag för första gången possitiv till denna veckolånga resa. Kanske kan det bli riktigt trevligt, jag menar snubben jag ska bo hos kommer garanterat visa sig vara ett riktigt as, men då är det ju bara att dumpa fanskapet. Med det som framförallt kommer att förgylla resan är att jag missar tre träningar varav en av dem verkar vara riktigt vettig.
Eventuella stavfel och dålig meningsuppbyggnat skylls på den hyperaktiva effekten som uppnås av en mycket stor konsumtion av havredryck i kombination med daimglass och tortilias.
Livet är flyktigt
Idag flög en fisk in igenom mitt fönster, den låg länge och sprattlade bland glaset på tarkettgolvet innan jag faktiskt konstaterade att jag behövde göra en insats. Det mest generösa jag kunde ha gjort hade varit att steka den rakt upp och ner, men istället för att göra något sådant så släppte jag ut den i frheten igen. Faktum är att det kändes oerhört bra att göra en sådan medmänsklig handling.
Efter att ha gjort detta så slogs jag av en tanke, som mycket brutalt tvingade på mig den obehagliga sanningen om att tiden jag har kvar är mycket begränsad. Att veta att man har mycket kort tid kvar är mer deprimerande än jag någonsin kunnat tänka mig. Fast egentligen borde det vara tvärt om, nu vet jag i alla fall när det sker och det lär knappast vara så hemskt som alla säger. Men om det är så hemskt som det verkar så är jag glad att studieresan till Lettland bara varar sex dagar. Dessa sex dagar kan antingen bli jäkligt underhållande och trevliga, eller så liknar de den tyskalektion som kommer att uppenbara sig när vi kommer tillbaka till Sverige.
Den tyskalektion där jag och Robert helt utan vila, sömn och gott humör ska förklara vad vi gjort i Lettland under en veckas tid. Allt för att tillfredställa vår sinnessjuka tyskalärares perverterade behov av att förnedra oss i behov av kunskap.
Men om man bortser ifrån alla negativa sidor som denna resa kommer att bära med sig så kan det nog bli trevligt. Om inte annat så gäller det att ta vara på sina sista dagar i Sverige och verkligen göra det bästa av dem, förhoppningsvis så kan jag träna hela helgen. Men om det av någon anledning inte skulle funka så kan jag alltid klia mina smålurviga genitalier. För om jag ska tvingas att umgås med en massa sjuka as en hel vecka så ska jag knappast ladda upp genom att möta kompisar eller andra människor.
Dock finns det en möjlighet att jag sitter vid något msn liknande program eller har en mobiltelefon i närheten av mig, men om jag svarar är en helt annan sak. Tills nästa gång, ha det så trevligt och håll tummarna för att livet tar en oväntad vändning.
Efter att ha gjort detta så slogs jag av en tanke, som mycket brutalt tvingade på mig den obehagliga sanningen om att tiden jag har kvar är mycket begränsad. Att veta att man har mycket kort tid kvar är mer deprimerande än jag någonsin kunnat tänka mig. Fast egentligen borde det vara tvärt om, nu vet jag i alla fall när det sker och det lär knappast vara så hemskt som alla säger. Men om det är så hemskt som det verkar så är jag glad att studieresan till Lettland bara varar sex dagar. Dessa sex dagar kan antingen bli jäkligt underhållande och trevliga, eller så liknar de den tyskalektion som kommer att uppenbara sig när vi kommer tillbaka till Sverige.
Den tyskalektion där jag och Robert helt utan vila, sömn och gott humör ska förklara vad vi gjort i Lettland under en veckas tid. Allt för att tillfredställa vår sinnessjuka tyskalärares perverterade behov av att förnedra oss i behov av kunskap.
Men om man bortser ifrån alla negativa sidor som denna resa kommer att bära med sig så kan det nog bli trevligt. Om inte annat så gäller det att ta vara på sina sista dagar i Sverige och verkligen göra det bästa av dem, förhoppningsvis så kan jag träna hela helgen. Men om det av någon anledning inte skulle funka så kan jag alltid klia mina smålurviga genitalier. För om jag ska tvingas att umgås med en massa sjuka as en hel vecka så ska jag knappast ladda upp genom att möta kompisar eller andra människor.
Dock finns det en möjlighet att jag sitter vid något msn liknande program eller har en mobiltelefon i närheten av mig, men om jag svarar är en helt annan sak. Tills nästa gång, ha det så trevligt och håll tummarna för att livet tar en oväntad vändning.
Idag är veckan över
Det kanske verkar konstigt, med faktum är att efter denna dagen så är min vecka faktiskt slut. Inte för att jag inte har mer arbete, för det har jag ta mig tusan. Utan för att den mest ansträngande och tråkiga delen av veckan är över, ingen mer tyska denna vecka altså.
Som ni säkert vet så är jag inte den som klagar, men för en gångs skulle måste jag faktiskt anmärka på livets små gissel. För denna dagen så har jag haft tre lektioner, varav en av dem faktiskt inte var en riktig lektion utan ett fritt arbetspass. Trots detta så har jag tvingats att anstränga mig tills svetten och diverse andra kroppsvätskor flödat. För jag har haft något så vidrigt som en tyskaläxa.
Egentligen kan man anse att det inte är synd om mig och det är banne mig rätt, för det är inte synd om mig. Men faktum är att jag förtjänar lite medlidande eftersom att jag slitit hela dagen med att få ihop en sida med text på tyska (att det var ett A5 har inte med saken att göra).
Nu när jag skriver detta så har jag altså lämmnat in min tyskaläxa och jag vet med all säkerhet att den kommer ge mig ett helvete i framtiden. Fast vad spelar det egentligen för roll, nu är jag hemma, jag har en hängmatta, taskig belysning och jag hittade äntligen låten The Skick Note på spotify. Så egentligen leker livet fastän jag inte är riktigt medveten om det. Jag har uthärdat hårda prövningar och upplevt otroligt hemska saker, men i slutändan så tror jag att det på något sätt stärker mig i själen. I alla fall så länge jag kan fly hit och helt enkelt förtränga de eländiga tyskalektionerna och våran sadistiska tyskalärare som egentligen är en mycket trevligt människa.
Som ni säkert vet så är jag inte den som klagar, men för en gångs skulle måste jag faktiskt anmärka på livets små gissel. För denna dagen så har jag haft tre lektioner, varav en av dem faktiskt inte var en riktig lektion utan ett fritt arbetspass. Trots detta så har jag tvingats att anstränga mig tills svetten och diverse andra kroppsvätskor flödat. För jag har haft något så vidrigt som en tyskaläxa.
Egentligen kan man anse att det inte är synd om mig och det är banne mig rätt, för det är inte synd om mig. Men faktum är att jag förtjänar lite medlidande eftersom att jag slitit hela dagen med att få ihop en sida med text på tyska (att det var ett A5 har inte med saken att göra).
Nu när jag skriver detta så har jag altså lämmnat in min tyskaläxa och jag vet med all säkerhet att den kommer ge mig ett helvete i framtiden. Fast vad spelar det egentligen för roll, nu är jag hemma, jag har en hängmatta, taskig belysning och jag hittade äntligen låten The Skick Note på spotify. Så egentligen leker livet fastän jag inte är riktigt medveten om det. Jag har uthärdat hårda prövningar och upplevt otroligt hemska saker, men i slutändan så tror jag att det på något sätt stärker mig i själen. I alla fall så länge jag kan fly hit och helt enkelt förtränga de eländiga tyskalektionerna och våran sadistiska tyskalärare som egentligen är en mycket trevligt människa.
Dags att utvecklas
Jag kom till insikt tidigare idag, det var precis när dagens andra lektion skulle till att börja som tanken slog mig. Varför testar jag att inte att använda mig av det mycket homosexuella uttrycket power nap, att kanske ta sig en liten lur under lektionen kan ju inte skada. Enda problemet är att det kan se suspekt ut om man hittar något ställe att power nappa på, jag menar vissa ställen kanske kan se suspekt ut att sova på...
Ett ljus i mörkret
Just nu sitter jag i mitt mörka rum och filosoferar, önskar att jag faktiskt skaffade lampor in hit istället för att vara enveten och vägra eftersom det inte fanns något som passade in. Mitt i mörkret så hamnar jag av misstag på en suspekt hemsida, fylld med skit som efter ett tag visar sig vara min blogg. Jag reagerar snabbt och instinktivt och försöker försäkra mig om att ingen stackars jäkel sitter i ett väl upplyst rum och väntar på att jag faktiskt ska skapa något kreativt. Men till mitt förtret så visar det sig att bloggen har haft en läsartopp idag, hur fasen gick det till?
Jag menar det var i alla fall tre veckor sedan något faktiskt hamnade här och nästan ett halvår sedan något vettigt kom upp. Så varför är det helt plötsligt så många som ska läsa min blogg?
Faktum är att jag har ett svar på denna fråga och den är simplare än tanken bakom kalles prickiga! Svaret är att människor runt omkring sveriges avlånga land måste ha känt på sig att idag var dagen då jag uppfyllde en dröm.
Inte för att det var en dröm som jag haft särskilt länge, utan egentligen var det en dröm som jag började fantisera om när jag vaknade denna morgon. Drömmen handlar om mig och en hängmatta, vilket kanske låter både suspekt och läskigt.
Men jag kan numera och inte helt utan stolthet berätta att jag har skaffat en hängmatta som jag placerat mitt i mitt rum, så nu kan jag altså ligga i en hängmatta och kolla på tv.
Synd bara att hängmattan egentligen inte hänger utan är en skumrask-variant med ställning och än värre att jag inte kollar på tv så ofta. Men bravaden att ha fyllt en 7 kvadratmeter stor yta med en hängmatta tycker jag är värd en eloge och en mycket manlig klapp på axeln.
I vilket fall som helst så tror jag att kreativiteten återigen har funnit sin väg in i mig (100% av läsarkretsen applåderar och skrattar) För jag känner att en filosofisk värme och nästintill obekväm glädje har huserat i mitt psyke de senaste dagarna, vilket resulterat i att jag faktiskt varit trevlig. (ni som inte har varit sociala får skylla er själva, detta är en ''once in a lifetime happening'' som garanterat kommer att övergå i kronisk depression och vanföreställningar)
Jag menar det var i alla fall tre veckor sedan något faktiskt hamnade här och nästan ett halvår sedan något vettigt kom upp. Så varför är det helt plötsligt så många som ska läsa min blogg?
Faktum är att jag har ett svar på denna fråga och den är simplare än tanken bakom kalles prickiga! Svaret är att människor runt omkring sveriges avlånga land måste ha känt på sig att idag var dagen då jag uppfyllde en dröm.
Inte för att det var en dröm som jag haft särskilt länge, utan egentligen var det en dröm som jag började fantisera om när jag vaknade denna morgon. Drömmen handlar om mig och en hängmatta, vilket kanske låter både suspekt och läskigt.
Men jag kan numera och inte helt utan stolthet berätta att jag har skaffat en hängmatta som jag placerat mitt i mitt rum, så nu kan jag altså ligga i en hängmatta och kolla på tv.
Synd bara att hängmattan egentligen inte hänger utan är en skumrask-variant med ställning och än värre att jag inte kollar på tv så ofta. Men bravaden att ha fyllt en 7 kvadratmeter stor yta med en hängmatta tycker jag är värd en eloge och en mycket manlig klapp på axeln.
I vilket fall som helst så tror jag att kreativiteten återigen har funnit sin väg in i mig (100% av läsarkretsen applåderar och skrattar) För jag känner att en filosofisk värme och nästintill obekväm glädje har huserat i mitt psyke de senaste dagarna, vilket resulterat i att jag faktiskt varit trevlig. (ni som inte har varit sociala får skylla er själva, detta är en ''once in a lifetime happening'' som garanterat kommer att övergå i kronisk depression och vanföreställningar)
Nya tider
Det går långsamt, allt krånglar, ingenting, absolut ingenting verkar vettigt. Men nu är det nya tider och hårda tag som gäller, vilket gjort att jag efter snart ett år av prat återgått till operativsystemet som vi alla hatar mest. För första gången på ett år så kan jag nu installera program, surfa på myspace, använda spotify och mycket mycket mer.
Det är inte utan att ett litet leende kryper fram i min mungipa nu när världen återigen är fylld med möjligheter. Jag kanske till och med kan spela, fast det skulle garanterat gå extremt långsamt eftersom att instalationen av XP gjort min dator lika snabbtänkt som skolans gamla burkar. Men även enklare spel kan skänka nöje och njutning, se bara på Cossacks som jag just nu håller på att instalera.
Det är inte mer avancerat eller innehåller bättre grafik än Age of empires II, men fasen vilket nöje man kan få ut av det. Förhoppningsvis så fungerar det att spela på min lilla eee vilket jag lär få reda på inom en mycket snar framtid och om det inte funkar så kastar jag datorn åt helvete och köper en ny.
För om en dator inte klarar ett spel som tar hela 346 MB i besittning så är det inte en dator, utan någon sjuk uppfinning skapad av antingen Windows eller Coffe House. Inte för att jag direkt ogillar någon av dem, utan för att de har så galet mycket skumma saker för sig.
T.ex. Varför häller de i en massa socker och karamell essenser i kaffet som man beställer på Coffe House? Det måste ju vara en del i någon form av konspiration eller okult jävelskap. Jag menar, varför i helsike vill man ha massa karamell smak på kaffet?
Nu känner jag att jag definitivt tappat tråden och ber generat om ursäkt. I vilket fall så kommer jag inom kort att rapportera om hurvida en dator som har tre stycken E i namnet kan spela ett av de simplaste spelen på marknaden.
Tills dess så får ni må gott och leva väl.
//Johan
Det är inte utan att ett litet leende kryper fram i min mungipa nu när världen återigen är fylld med möjligheter. Jag kanske till och med kan spela, fast det skulle garanterat gå extremt långsamt eftersom att instalationen av XP gjort min dator lika snabbtänkt som skolans gamla burkar. Men även enklare spel kan skänka nöje och njutning, se bara på Cossacks som jag just nu håller på att instalera.
Det är inte mer avancerat eller innehåller bättre grafik än Age of empires II, men fasen vilket nöje man kan få ut av det. Förhoppningsvis så fungerar det att spela på min lilla eee vilket jag lär få reda på inom en mycket snar framtid och om det inte funkar så kastar jag datorn åt helvete och köper en ny.
För om en dator inte klarar ett spel som tar hela 346 MB i besittning så är det inte en dator, utan någon sjuk uppfinning skapad av antingen Windows eller Coffe House. Inte för att jag direkt ogillar någon av dem, utan för att de har så galet mycket skumma saker för sig.
T.ex. Varför häller de i en massa socker och karamell essenser i kaffet som man beställer på Coffe House? Det måste ju vara en del i någon form av konspiration eller okult jävelskap. Jag menar, varför i helsike vill man ha massa karamell smak på kaffet?
Nu känner jag att jag definitivt tappat tråden och ber generat om ursäkt. I vilket fall så kommer jag inom kort att rapportera om hurvida en dator som har tre stycken E i namnet kan spela ett av de simplaste spelen på marknaden.
Tills dess så får ni må gott och leva väl.
//Johan
Motivationsbrist är ett återkommande ämne här
Det är svårt att få motivation till att skriva, men i och för sig så är det svårt att få motivation till något alls. Denna naturliga brist på motivation (hur många gånger har jag inte skrivit om motivation?) har fått ett lustigt uttryck. Du vet alla klassiska Amerikanska filmer där det sitter en Redneck på en veranda mitt ute i skogen och gungar lite lustigt på sin stol samtidigt som han piskar en banjo hårt med sina rappa fringrar?
(jag känner verkligen igen detta sedan tidigare).
Faktum är att den bilden stämmer både oerhört bra och minst lika dåligt, för idag har jag gett mig på en helt ny nivå av levnad. Faktum är att om man inte har upplevt en dag som denna så har man troligtvis aldrig haft en bakfylledag eller känt sig allmänt värdelös. För riktigt värdefull känner man sig inte, det lovar jag verkligen. För finns det något skummare än att skjuta luftgevär?
Naturligtvis är det inte själva skyttet i sig som är suspekt eller illaluktande, utan det är själva målen som gör livet krångligt för en. För man sitter där, helt harmlöst och skjuter på ett juice paket upphängt i ett snöre. Inget konstigt med det, faktum är att det vore sorgligt någon missat en sådan grej. Men dessvärre så slutar det inte med ett tetrapack som hänger och dinglar, utan det går vidare till betydligt farligare saker. Först kanske det gäller en potatis, men sen går det vidare till både mariekex, digestive, övermogna bananer och en ensam liten spyfluga som inte har vett att flyga iväg (dock klarar sig oftast flugan eftersom den e så jeddra liten). Det blir snabbt ett missbruk och man känner sig på något sätt besläktad med någon ensam Redneck som sitter i sin stuga och skjuter på grantoppar eller liknande.
Sammanfattningsvis kan man säga att det altså blir en riktigt pinsam historia utav det hela, även om jag faktiskt måste skryta att jag totalt ägde sönder dessa sockerfria digestive kex, som inte bara smakar dåligt utan även får varje levande varelse att vrida sig i plågor.
(jag känner verkligen igen detta sedan tidigare).
Faktum är att den bilden stämmer både oerhört bra och minst lika dåligt, för idag har jag gett mig på en helt ny nivå av levnad. Faktum är att om man inte har upplevt en dag som denna så har man troligtvis aldrig haft en bakfylledag eller känt sig allmänt värdelös. För riktigt värdefull känner man sig inte, det lovar jag verkligen. För finns det något skummare än att skjuta luftgevär?
Naturligtvis är det inte själva skyttet i sig som är suspekt eller illaluktande, utan det är själva målen som gör livet krångligt för en. För man sitter där, helt harmlöst och skjuter på ett juice paket upphängt i ett snöre. Inget konstigt med det, faktum är att det vore sorgligt någon missat en sådan grej. Men dessvärre så slutar det inte med ett tetrapack som hänger och dinglar, utan det går vidare till betydligt farligare saker. Först kanske det gäller en potatis, men sen går det vidare till både mariekex, digestive, övermogna bananer och en ensam liten spyfluga som inte har vett att flyga iväg (dock klarar sig oftast flugan eftersom den e så jeddra liten). Det blir snabbt ett missbruk och man känner sig på något sätt besläktad med någon ensam Redneck som sitter i sin stuga och skjuter på grantoppar eller liknande.
Sammanfattningsvis kan man säga att det altså blir en riktigt pinsam historia utav det hela, även om jag faktiskt måste skryta att jag totalt ägde sönder dessa sockerfria digestive kex, som inte bara smakar dåligt utan även får varje levande varelse att vrida sig i plågor.
Sentimeltala känslor
Nu har även jag drabbats av dessa sentimentala sommarkänslor och jag måste säga att det på sätt och vis är underbart. Att kunna mysa runt och njuta av allt som livet har att erbjuda.
Men för att förklara varför en sådan maskulin karl som jag drabbats av dessa fruntimmerliga tankar så måste jag nog börja med att förklara gårdagen. Fast om jag ens skulle försöka mig på det, så skulle det bli jobbigt och eftersom jag just nu inte är intresserad av saker som är direkt ansträngande så skiter jag helt enkelt i det.
Dock kan jag säga att jag under denna dagens lopp har spelat en del Call Of Duty med Rasmus eftersom det har kommit en del nya banor. Varför detta är det minsta relevant kanske jag återkommer till, men först måste jag lovorda våran insats.
När jag och Rasmus spelar så blir det ett oerhört flyt, nästan som jag och Hyll när vi spelade Resident Evil. Och detta flytet gör att man nästan blir lite sugen på att anmäla oss till en köttarturnering.
Jag tror att jag bryter mitt textskrivande där, för det blev så att jag läste igenom vad jag skrivit. Snacka om många rader osammanhängande skit... Men som sagt, nu när kvällarna är ljumma så borde man utnytja dem på bästa sätt. Kanske ta en trevlig promenad så som jag gjorde efter att jag följt Rasmus en bit på vägen. Lyssna på de nästintill ohörbara ljuden som viner och susar som en tinnitus sprängd katt i öronen på en.
Eller om man inte är som jag så kan man liksom Liljemark fantisera om att gå loss på ett stort antal kaniner med en järnfemma. Alla har sina egna sätt att slappna av och just nu så ska jag själv satsa på mitt egna avslappningsarbete efter den mycket mödosamma vandringsturen. Främst genom att dricka en flaska Cuba Cola, men även genom att långsamt och mycket njutningsfullt smeka mitt.... låt oss säga skrivbord ;)
Men för att förklara varför en sådan maskulin karl som jag drabbats av dessa fruntimmerliga tankar så måste jag nog börja med att förklara gårdagen. Fast om jag ens skulle försöka mig på det, så skulle det bli jobbigt och eftersom jag just nu inte är intresserad av saker som är direkt ansträngande så skiter jag helt enkelt i det.
Dock kan jag säga att jag under denna dagens lopp har spelat en del Call Of Duty med Rasmus eftersom det har kommit en del nya banor. Varför detta är det minsta relevant kanske jag återkommer till, men först måste jag lovorda våran insats.
När jag och Rasmus spelar så blir det ett oerhört flyt, nästan som jag och Hyll när vi spelade Resident Evil. Och detta flytet gör att man nästan blir lite sugen på att anmäla oss till en köttarturnering.
Jag tror att jag bryter mitt textskrivande där, för det blev så att jag läste igenom vad jag skrivit. Snacka om många rader osammanhängande skit... Men som sagt, nu när kvällarna är ljumma så borde man utnytja dem på bästa sätt. Kanske ta en trevlig promenad så som jag gjorde efter att jag följt Rasmus en bit på vägen. Lyssna på de nästintill ohörbara ljuden som viner och susar som en tinnitus sprängd katt i öronen på en.
Eller om man inte är som jag så kan man liksom Liljemark fantisera om att gå loss på ett stort antal kaniner med en järnfemma. Alla har sina egna sätt att slappna av och just nu så ska jag själv satsa på mitt egna avslappningsarbete efter den mycket mödosamma vandringsturen. Främst genom att dricka en flaska Cuba Cola, men även genom att långsamt och mycket njutningsfullt smeka mitt.... låt oss säga skrivbord ;)
Ursäkta för all textutfyllnad, men vissa dagar är folosofi som att få kokt smör att stelna.
Svårt och saftigt, med en garanterad bränd hjärna som följd.
Svårt och saftigt, med en garanterad bränd hjärna som följd.
Trevligt, trevligt
Gott mos och fin fisk tänkte jag. Att bjuda över lite folk till att fira midsommar är ju säkert inga problem.
Det var inga prblem och nu sitter jag ensam kvar i min lilla stuga, mina händer är spruckna av avfettande kemiska substanser och jag har damsugit och torkat golvet om vartannat.
Det är så det bli när man bjuder hem folk, de svinar ner och sen försvinner dem likt flugor som fått syn på en XL-flaska Radar... Men det är kanske så världen ser ut?
Egentligen så spelar det ju ingen roll, det viktiga är ju att man får umgås med sina nära och kära som med god lust kan göra både konstruktiva och destruktiva saker. Dock känner jag att nästa gång så är det fasen någon annan som får stå för kalaset.
Kanske en sväng Myggan hos Max? En ide som är både genial och framförallt mycket sadistisk med tanke på att han inte kan försvara sin åsikt, dumt att åka till Peace & Love... Speciellt utan att berätta för mig innan.
Men jaja, livet är som det är, det susar vidare och suspekta dofter sätter sig i väggarna. Nu så ska jag än en gång spraya rummet med glassex och sedan är det dags att koppla av framför tv:n med petson och findus samt en Franks's
Det var inga prblem och nu sitter jag ensam kvar i min lilla stuga, mina händer är spruckna av avfettande kemiska substanser och jag har damsugit och torkat golvet om vartannat.
Det är så det bli när man bjuder hem folk, de svinar ner och sen försvinner dem likt flugor som fått syn på en XL-flaska Radar... Men det är kanske så världen ser ut?
Egentligen så spelar det ju ingen roll, det viktiga är ju att man får umgås med sina nära och kära som med god lust kan göra både konstruktiva och destruktiva saker. Dock känner jag att nästa gång så är det fasen någon annan som får stå för kalaset.
Kanske en sväng Myggan hos Max? En ide som är både genial och framförallt mycket sadistisk med tanke på att han inte kan försvara sin åsikt, dumt att åka till Peace & Love... Speciellt utan att berätta för mig innan.
Men jaja, livet är som det är, det susar vidare och suspekta dofter sätter sig i väggarna. Nu så ska jag än en gång spraya rummet med glassex och sedan är det dags att koppla av framför tv:n med petson och findus samt en Franks's
Tidens tand
Nu när sommaren börjat och livet stannat så blev det plötsligt väldigt svårt att vara kreativ. Man fastnade på något sätt i de gamla tankegångarna och istället för att göra något så sitter man bara och har tråkigt. Dock kan latheten omvandlas till något nyttigt om man låter det gå tillräckligt lång tid, för då slutar det med att någon annan fixar saker åt en. Alternativt sparkar igång en.
Idag till exempel så kom Bertil in och nästintill beordrade mig att såga upp en massa brädor som han samlat på sig under de mest suspekta former. Sagt och gjort, snäll som jag är så kunde jag inte stå emot utan jag fick ta saken i egna händer. Trots att det i början verkade oerhört tråkigt att stå och omvandla värdelösa brädor till ved så slutade det hela rätt lyckligt. För jag fick leka med den eldrivna motorsågen... Visst, jag erkänner att det inte var lika hårt som det ser ut i zombie-filmerna, men det var jäkligt tufft trots allt. Jag såg framför mig hur jag omvandlade brädorna (zombierna) till kaffeved eller köttslamsor om man skulle vilja säga så. Precis som i nyversionen av Dawn of the Dead...
Men som sagt, utan andra personers inblandning så skulle jag inte göra något vettigt alls.
Bertil bestämde att vi skulle hänga upp boxningssäcken så att man kunde köra lite säck när man har tråkigt och vips så körde jag 45 minuter fys.
I onsdags så bestämde hyll att vi skulle spela Resident evil 5 och jäklar vad vi spelade. Dock är det så att efter att hyll åkte hem så har jag inte ens orkat gå ut och starta playstationet.
Vart är alla de människorna som jag behöver för att styra upp mitt liv?
För jag har som sagt motvilligt insett hur mycket jag behöver alla lata jäklar som drygar och svinar ner, för annars så blir jag tjock och flottig, vilket jag inte är beredd att bli.
Idag till exempel så kom Bertil in och nästintill beordrade mig att såga upp en massa brädor som han samlat på sig under de mest suspekta former. Sagt och gjort, snäll som jag är så kunde jag inte stå emot utan jag fick ta saken i egna händer. Trots att det i början verkade oerhört tråkigt att stå och omvandla värdelösa brädor till ved så slutade det hela rätt lyckligt. För jag fick leka med den eldrivna motorsågen... Visst, jag erkänner att det inte var lika hårt som det ser ut i zombie-filmerna, men det var jäkligt tufft trots allt. Jag såg framför mig hur jag omvandlade brädorna (zombierna) till kaffeved eller köttslamsor om man skulle vilja säga så. Precis som i nyversionen av Dawn of the Dead...
Men som sagt, utan andra personers inblandning så skulle jag inte göra något vettigt alls.
Bertil bestämde att vi skulle hänga upp boxningssäcken så att man kunde köra lite säck när man har tråkigt och vips så körde jag 45 minuter fys.
I onsdags så bestämde hyll att vi skulle spela Resident evil 5 och jäklar vad vi spelade. Dock är det så att efter att hyll åkte hem så har jag inte ens orkat gå ut och starta playstationet.
Vart är alla de människorna som jag behöver för att styra upp mitt liv?
För jag har som sagt motvilligt insett hur mycket jag behöver alla lata jäklar som drygar och svinar ner, för annars så blir jag tjock och flottig, vilket jag inte är beredd att bli.
Citat för en vacker kväll
För ovanlighetens skull så har jag inget att skriva, utan jag klistrar bara in en samling citat som roade mig mycket denna ljuva sommarkväll.
"Safari i Vietnam, för turisten som verkligen vill komma bort från allt."
Newsweek Magazine apropå populära semestermål på 60-talet.
"Hjärnarbete får kvinnor att tappa håret."
Professor boende i Berlin, 1914.
''Min son, när du deltar i sportaktiviteter är inte det viktigaste om du vinner eller förlorar. Det viktigaste är hur full du blir.''
Homer simpson
''Att försöka är det första steget mot misslyckande.''
Homer simpson
''Folk uppfattar vallöften som löften. Det är ett problem för oss.''
lennart nilsson ( S)
''En del har undrat varför jag ständigt tar av mig glasögonen. Det är för att slippa se er...''
göran person
"You know, one of the hardest parts of my job is to connect Iraq to the war on terror."
George W. Bush
”När jag hör ordet kultur, osäkrar jag min Browning”
Hanns Johst 1933
"Freedom's untidy, and free people are free to make mistakes and commit crimes and do bad things." –Defense Secretary Donald Rumsfeld on looting in Iraq after the U.S. invasion, adding "stuff happens," April 11, 2003.
"Safari i Vietnam, för turisten som verkligen vill komma bort från allt."
Newsweek Magazine apropå populära semestermål på 60-talet.
"Hjärnarbete får kvinnor att tappa håret."
Professor boende i Berlin, 1914.
''Min son, när du deltar i sportaktiviteter är inte det viktigaste om du vinner eller förlorar. Det viktigaste är hur full du blir.''
Homer simpson
''Att försöka är det första steget mot misslyckande.''
Homer simpson
''Folk uppfattar vallöften som löften. Det är ett problem för oss.''
lennart nilsson ( S)
''En del har undrat varför jag ständigt tar av mig glasögonen. Det är för att slippa se er...''
göran person
"You know, one of the hardest parts of my job is to connect Iraq to the war on terror."
George W. Bush
”När jag hör ordet kultur, osäkrar jag min Browning”
Hanns Johst 1933
"Freedom's untidy, and free people are free to make mistakes and commit crimes and do bad things." –Defense Secretary Donald Rumsfeld on looting in Iraq after the U.S. invasion, adding "stuff happens," April 11, 2003.
Så länge höll det
Att påstå att jag skulle sluta skriva var nog den kraftigaste spark i rektum som en ung studerande som jag någonsin kunde få. För inom kort så fann man att det fanns massvis av saker att skriva om, iderna bubblade och mycket snabbt befann jag mig i ett euforiskt tillstånd nynnandes på riders of the lost fultjack. För den som har en aning om vad det är för låt så förstår ni vilket villkorslöst andeväsen som min kropp förvandlats till.
Men lyckligtvis så finns det bot för även de mest skrämmande och skadliga tillstånd, ett av dessa bot är havredryck. Först måste jag påpeka vilken underbar dryck det faktiskt är, helt klart underskattad av folket, men det är inte det viktiga. Jag upptäckte som sagt havredryck med chokladsmak ifrån carlshamns mejeri och den var inte bara billig, den var drickbar också. Eller drickbar är den väll kanske inte, för den har en högst påträngande konsistens som är mycket lik halvstelnad chokladpudding. Detta för att drycken dröjer sig kvar i glaset när man försöker att förtära den och när geggan, göret, smegget eller vad man nu vill kalla det når munnen så tar det stopp. Det är verkligen som att dricka chokladpudding, slemmig och faktiskt mättande, men samtidigt en mjuk ton av något underbart.
Denna fantastiska upplevelse i kombination med att den bara finns att köpa på ica Älgen i vargön gjorde att jag beslutade mig för ett mission. Jag skulle rädda så många paket som möjligt ifrån de vanliga människornas dåliga smak. Fylld av religiös övertygelse raidade jag butiken och flydde med sammanlagt sex paket av den dryck som gud skänkt människan. Naturligtvis så försökte butikspersonalen att hindra mig genom lömska blickar och dåliga vitsar om överkonsumtion, men härdad som jag är lät jag mit inte bevekas.
Denna upptäckt och dess vidareutveckling har fått mig att växa som människa, inte minst för att jag lärt mig njuta av livet.
Men jag har också konstaterat att jag känner mig som en blandning av dunderklumpen och muminpappan när man sitter och surplar med sugrör direkt ur paketet. Dock har jag satt upp en personlig gräns och lovar att söka hjälp så fort jag börjar att injicera chokladdryck mellan tårna. Men innan dess lär jag med största sannolikhet att ha drabbats av följdsjukdommar i överkonsumtionens spår och då är det inte längre mitt problem, utan någon stackars OP:elev som måste byta blöja på mig tre gånger i timmen.
Se bara hur den står och lurpassar bland de andra dryckerna.
Med en färg som varslar om var man hamnar vid konsumtion så rekomenderar jag att man tänker efter både en och två gånger innan man provar.
Kort medelande
Eftersom att jag har en majoritet av missnöjda läsare på halsen så tänkte jag att en kompromiss är på sin plats.
Jag känner just nut att jag inte har tid eller ork att skriva några rader då och då, så jag planerar att skippa att skriva fram till jag får tid. Så planen är att jag ska återuppta mitt bloggande strax efter tionde juni då jag garanterat kommer att ha tid.
Så det är altså ingen ide att gnälla eller se allmänt olyckliga ut när jag möter er i verkligheten, utan ni kan passa på att läsa en massa gamla inlägg som ni säkerligen missat.
Till dess får du och alla andra ha det jävligt bra.
//Johan
Jag känner just nut att jag inte har tid eller ork att skriva några rader då och då, så jag planerar att skippa att skriva fram till jag får tid. Så planen är att jag ska återuppta mitt bloggande strax efter tionde juni då jag garanterat kommer att ha tid.
Så det är altså ingen ide att gnälla eller se allmänt olyckliga ut när jag möter er i verkligheten, utan ni kan passa på att läsa en massa gamla inlägg som ni säkerligen missat.
Till dess får du och alla andra ha det jävligt bra.
//Johan
Humor Samhäll style
Jag har för ovanlighetens skull inget vettigt att göra, utan jag gör så att jag länkar till ett youtube klipp istället.
Dock tror jag inte att alla förstår den kopiöst roliga humorn som ryms i detta korta klipp, men du kan försöka tänka dig in i det hela. Felix, Tom, detta är till er ;)
Dock tror jag inte att alla förstår den kopiöst roliga humorn som ryms i detta korta klipp, men du kan försöka tänka dig in i det hela. Felix, Tom, detta är till er ;)
