Banankontakt
Många dagar har gått sedan mitt senaste inlägg och innan jag kommer till den egentliga meningen med dagen så måste jag summera torsdagen för er alla.
Som de flesta vet så var torsdagen någon form utav gammal kristen högtid, som vi våldtagit under historiens gång och beslutat oss för att omvandla till en dag tillägnad våfflan... Liksom många andra så tänkte jag att ''en våffla är ju alltid gott'', sagt och gjort, en jäkla massa våffelsmet slabbades ihop och järnet plockades fram.
Efter det gick kvällen åt helvete...
Våffeljärnet gick sönder, temperaturen gick inte att reglera, ångan steg alltid upp vid handtaget, vilket resulterade i brännskador, våfflorna brände fast och jäste för mycket till följd av obalanserad mängd bakpulver, reklala blödningar, världskrig osv...
Mitt i detta helvete kommer ångesten ifrån ej avklarade uppgifter, så som, körkortsteori, naturkunskapsplugg, tyskaprov, artikel i svenskan och en uppgift där egna hemmet står i centrum.
För att göra det hela sjukt mycket bättre så inser jag det faktumet att jag inte gillar våfflor och har stått och stekt allt i onödan.
Howsoever, jag överlevde kvällen och nu tänkte jag komma till saken.
Men först:
Våfflorna som sänkte en Olsson.
Jag har själv många gånger klagat på att folk fyller upp internet med vad de äter till frukost osv, men jag måste ta och berätta om gårdagens kvällsmat. Och när jag säger ''kvällsmat'' menar jag inte jordnötsbågarna, zero och majskärnor, utan jag talar om något så brutalt som en banan.
I de flesta fallen så är en banan alltid en banan, man kan hålla diskussioner om hur böjd, lång och grön den ska vara, men det är ändå alltid en banan (så länge det inte är en superbanan).
Men definitionen superbanan är ett mycket svårt begrepp och bör inte användas av oinvigda.
Oavsett, det jag åt igår var så groteskt att det inte kan beskrivas i ord, egentligen kan inte ens en bild göra skapelsen rättvis, men jag gör i alla fall ett försök.
För den som tvivlar på bananen enormhet så kan jag förtydliga genom att säga att det faktiskt är hela min underarm på bilden, inte en tå, eller ett finger, utan hela min erotiskt formade underarm.
Stormen är över
Det känns verkligen som att jag har ridit ut en storm denna helgen och att det slutligen är lämpligt att krypa fram från mitt smutsiga kyffe och återvända till världen. För den som har missat vad det hela handlar om så har jag blivit ett år äldre, det gick över en dag och ingen vart mer förvånad än jag själv.
För att göra en lång historia kort så kan jag tacka för de oerhört slappa och lata gratulationerna som jag fick på Facebook och meddela att de i alla fall värmde upp mina kranskärl. De som var lite mer aktiva och var vänliga nog att bjuda mig på en rykande färsk födelsedags-mazarin tackar jag något oerhört, det var den bästa mazarinen jag ätit på år och dagar (var den enda mazarinen jag ätit på år och dagar). Mest av allt tackar jag dock min familj som av okänd anledning gav mig saker samt min träningsgrupp som gav mig en spark i baken, Esse får komma med på ett hörn han också, för att han bjöd mig på öl senare under kvällen. Ett extra tack ges till min kära farmor som på fredagen väckte mig med tårta och kaffe.
Presenter som jag fick under dagen - två mazariner varav en av dem var inslagen i guldigt snöre.
Efter alla gratulationer så fick jag ryck och spenderade torsdagen och lördagen på stadens lokala nattklubb, något som kanske inte blev så billigt, men som jag utgår ifrån bara sker en gång. I alla fall så har jag inga planer på att fylla 18 igen. Dock slutar inte min berättelse där, utan när man vaknade på lördagen, åter igen hemma hos farmor och man försökte konstatera vad som hänt kvällen innan, så serverades det frukost. På bakfyllefrukostens meny så stod det Fasan, kokt potatis, läcker broccoli, sås och andra läckra tillbehör. Behöver jag ens nämna att jag kände mig som Wachtmeister?
För att spinna vidare på mina likheter med Wachtmeister så kan jag bifoga en bild på mig iklädd den tröja som den stora ledaren Heikki och fröken Caroline köpte till mig i födelsedagspresent.
Något som däremot förstörde hela min födelsedag och dessutom drog ner likheterna med Wachtmeister, var den uteblivande Batmantårtan som jag såg fram emot. Men vem vet, den kanske kommer någon annan gång då man behöver muntras upp.
Det var allt för denna gången, må profeten leda oss mot godare tider detta nådens år 2010.
Bemärkelsedagen
Nu är det några timmar kvar tror jag, har faktiskt aldrig haft någon direkt koll på det där med tiden ändå. Om några timmar så är det högst sannolikt att det gått 18 år sedan jag föddes, om det nu är en bra grej är upp till andra att bedöma. Just nu så sitter jag här lite smått melankolisk och funderar på hur stor möjligheten är att jag ska få en batman-tårta. Troligtvis så kommer jag inte få någon, jag vågar nästan säga att det är högst sannolikt att jag blir utan, men än är det för tidigt att deppa ihop.
Kanske får jag en mazarin och en batmanfigur, eller ett kinderägg skulle inte sitta helt fel det heller, hårdast av allt (förutom batmantårtan) hade det varit med en påse risen ''så att man inte oroar gubbarna i onödan''. Men som vanligt får jag nog nöja mig med det som dyker upp.
Istället för att filura mer på detta ämne, så får jag nog finna något annat sätt att fördriva tiden med, kanske ska jag kika på de tusentals tyska verb som jag ska kunna inför nästa vecka, eller så kan jag ta en skiva medvurst och göra mig redo för sängen...
Tror att det blir sängen trots allt.
Tårtan man alltid kommer att drömma om.
Goda dagar finns
Denna dag har varit omväxlande och bjudit på både smått och gott av olika kaliber.
Först och främst så har man faktumet att man inte har haft någon skola eftersom att lärarna inte hade något för oss att göra. Efter det så kan jag nämna att jag både läst färdigt den lilla boken i engelskan (make till förvirrande bok har jag aldrig läst), pluggat de sidor vi hade i geografin, tränat, tränat, haft korlektion och skrivit en labbrapport. Alla dessa saker hör definitivt till den goda sidan utav dagens upplevelser och äventyr.
Den dåliga sidan är dock som vanligt något större och tonar följaktligen upp ovanför mig likt en sockerkaka för en diabetiker. På denna sidan har jag bland annat stött på min gamla ärkefiende (för den som inte hängt med så är det nybakat) som dagen i ära så var fanskapet utklätt till nybakat morotsbröd. Efter att ha nergjort ett halvt kakebröd så lyckades jag dock vinna kampen men brottades istället med ballerina kladdkaka som införskaffades på lidl tidigare denna dag. Där når man ännu ett av dagens stora problem, att man handlat på lidl. Personligen så införskaffade jag mig visserligen bara kvarg och ballerina, något som jag ansåg vara någorlunda acceptabelt om är något tvivelaktigt, vad min käre far köpte vill jag inte ens tänka på.
Den tredje boven är inte lika mycket en bov som en komisk och kanske något melankolisk händelse som utspelade sig under tidigare omnämnda körlektion. Henrik som är den stackare som tvingas åka med mig ger mig instruktioner att åka mot Birger. När jag glad i hågen sitter och kör så säger han plötsligt att jag ska svänga åt höger, följaktligen blir resultatet att jag signalerar och svänger. Problemet är att Henrik efter ett halvt kvarter ber mig svänga vänster, något som känns obekvämt eftersom att det är den turen bort mot vattentornet som alla nybörjare får köra. Men just när denna tanke hoppar från ett myelinhölje till ett annat så slår det mig att min kära kör führer sitter och ler, paniken kryper över mig och jag hinner fantisera om många onämnbara saker innan han yttrar orden:
- Skitbra, men varför svängde du åt vänster istället för höger? Skitsamma, vi tar och kör några roligare övningar istället...
Det var allt för denna kväll, puss och kram/leverbanan.
Tiden flyger
Det känns som att jag har döpt ett stort antal inlägg till samma sak, men för första gången kan jag nog säga att det faktiskt stämmer. Dagarna i denna vecka har verkligen försvunnit, med träning inför uppvisningen som var igår så blev träningstimmarna oroväckande korta och känslan av att ha lite tid kom snabbt springande och fällde krokben. Dock kan jag inte säga att träningen var spännande, men det har inte med saken att göra...
I skolan så har jag faktiskt för första gången upplevt att tiden gått snabbt och jag vet inte om det har med det faktum att jag hade saker inplanerade under helgen som gjorde att tiden tycktes rinna iväg, eller om det berodde på att det var så slappt att man gick som i ett koma-liknande tillstånd.
Oavsett så har tiden gått snabbt med hela helgen fyllt med träning och fet och läcker mat, fredagen med prov, konsert och poliskontroll och resten av veckan med bakelser, kakor och annat som jag inte borde äta och allt har slutligen lett till att jag återigen sitter här.
Sitter här och funderar på vad man ska se på, vad man ska spendera sina pengar på, vad man ska göra med sin tid, om man ska gå och göra riktig chokladpudding, baka en kaka, skriva labbrapport, resa iväg, äta ett äpple, ta ett glas zero eller helt enkelt ta och gå och lägga sig. I vanliga fall hade det inte varit något problem och jag hade tagit och bakat en äpplekaka samt chokladpudding och druckit ett glas zero.
Men jag har tvingats inse att mitt leverne faktiskt är lika hälsovådligt som en kväll med Steven Segal i tv-rutan och det lär troligtvis sluta med att jag går och lägger mig i min säng, som jag inte bäddat om sedan Jesus vandrade på jorden.
Frågan är då vad som är mest värt, att baka och äta en äpplekaka för att sedan i ren ångest sova på golvet för att man inte bytt sängkläder, eller ska jag bädda om sängen för att sedan ha ångest för att jag inte gjort labbrapporten? Med tanke på att labbrapporten har ungefär samma prioritet som en ordinär tyskaläxa så lär det nog tyvär bli en stund med lite bakning.
ikväll
