Ditt mekka i cyberspace

De senaste dagarna har jag läst, jag har läst konstant utan att göra varken läxor eller något vettig för den delen och man börjar undra varför man inte gör något vettigt. Kanske är det så att jag börjar få svårt att skilja verklighet ifrån fiction, vilket i sig skulle förklara hur jag fick den gamla fotbollsplanen i kalvhagen att se ut som ett busklandskap i New mexico. Men jag måste säga till mitt försvar att likheten var slående. Att det ska vara så svårt att göra två saker på en och samma gång, eftersom att jag är född och konstigt nog fortfarande tillhör det manliga könet så vet jag att man kan göra de flesta saker samtidigt och dessutom lyckas jävligt bra med det. Men plötsligt känner jag mig som en lägre stående kvinna, jag kan inte läsa mina amerikanska fetish noveller och samtidigt focusera på något annat, det går bara inte.
Troligtvis så skulle det räcka som ursäkt, men problemet har sträckt sig längre än så. För när jag nyss satt och på något sätt lyckades att koncentrera mig på skrivningen av en engelsskauppgift så slog det mig likt en fjällämmel biter sig fast i hjortronriset: Jag skriver på amerikansk engelska...
Nu vet jag inte om alla förstår vad jag menar, men detta kan komma att påverka mina betyg om det fortsätter under någon längre tid. För det finns två sorters engelskalärare, den ena lär ut amerikanske engelska och den andra brittisk engelska.
Att båda lär ut engelska kan man lätt förstå, men vad som är svårare att acceptera är att om man skriver på amerikansk engelska när man har en engelskalärare som lär ut brittisk engelska så kan det starkt påverka betygen.
Troligtvis är det något gammalt som sitter i sedan amerikanska frihetskriget, men de två olika skrivsätten skyr varandra som pesten och en som lär ut brittisk engelska kan definitivt sänka ditt betyg för att man skriver på amerikanska.

Är det inte lite så att kraven hänger över en likt en lavin i en känd rasbrant som man har grillfest i. Man vet att det behövs musik, men om man dra på pistvakt & pjäx pistols på 90 decibel så kommer snön att begrava engångsgrillen och då får ingen korv. Alla vet ju vad som händer när man inte får korv och där har man ännu ett krav, hur ska jag få ut korv till alla utan att sveda bort mina ögonbryn?
Naturligtvis är allt jag skrivit skitsnack men visst är det ett exempel på hur livet kan vara, när det är som en analböld i tjocktarmen?
Appropå analbölder så kan jag säga att våren faktiskt är här, för nu så stannar alla man möter på frösjövägen och pratar, shit vad trevligt tänker du, men vad händer när man står och pratar om tofsvipor och fördelen med våren i typ 10 minuter?
Man står där och ruttnar innombords, visserligen så var samtalet jättetrevligt, men jag var så jeddra sugen på att komma hem och dricka bananskak. När det gäller bananskak så finns det inga kompromisser som jag brukar säga, utan då bara gäller  det att tänka ''survival of the fittest'' samtidigt som man saklöst ignorerar gruskornen som sliter sönder det syndiga köttet som finns på fotens undersida. Men det är inte det enda syndiga köttet som finns på min kropp, utan gud straffade mig så sent som igår genom att stuka mitt finger. Troligtvis så hade han bara en dålig dag eftersom han vände sig mot mig som är en av de mest religiösa människorna i min stuga, men i vilket fall så förtjänar jag massor av sympatipoäng.

Livet spinner förbi en likt en kaststjärna under en sen torsdagkväll och man hinner inte riktigt se vem det var som kastade. Men det finns betydligt mer än bara motgångar i livet, det måste på något sätt accepteras av mänskligheten. Dock är ju jag ett undantag, för micke är inte hemma än och jag planerade att stjäla hans dator en stund och spela warcraft, men när jag satta mig vid burken så upptäckte jag till min förskräckelse att nerladdningarna var på.
I vanliga fall hade det ju inte stoppat mig, men hur fasen stänger man av nerladdningarna på en mac?
Det är ju fasen lättare att bestiga k2 i foppatofflor än att förstå sig på den superutvecklade mongodator han har ute hos sig.
Så detta betyder krig, jag måste skaffa en minst lika avancerad dator och saklöst nedgöra hans självförtroende, jag ska börja kleta senap i hans arbetsskor och fylla hans säng med muslik ända till den dagen då han konstaterar att det varit lättare att stänga av nerladdningarna i förmån för en spelsugen lillebror.

Idag upptäckte jag en viktig och faktiskt skrämmande sak, om man anstränger sig så blir man trött. Det
kanske inte låter så konstigt, men överansträng dig så förstår du vad jag menar... Så jag ska i fortsättningen inte ha lika mycket is i milkshaken, det blir lite för kallt för kroppen och man börjar frysa något extremt. Det är inte samma känsla som när man råkar ut för brain-freeze utan det är något som sprider sig som olja i ådrorna och verkligen dödar cellerna.
Appropå döda celler, jag såg världens sjukaste reklam förut när jag passade på att ta igen mig framför datorn med mafia wars. Samtidigt som jag satt och surfade så hörde jag skumm musik så blicken flöt mot tv:n och där regnar en massa baconskivor ner i en saxofon som ligger på den bädd av sallad.
Kan säga detta, lyckas du komma på vad det var för reklam så kan du ju meddela mig :D