Nya tider

Det går långsamt, allt krånglar, ingenting, absolut ingenting verkar vettigt. Men nu är det nya tider och hårda tag som gäller, vilket gjort att jag efter snart ett år av prat återgått till operativsystemet som vi alla hatar mest. För första gången på ett år så kan jag nu installera program, surfa på myspace, använda spotify och mycket mycket mer.
Det är inte utan att ett litet leende kryper fram i min mungipa nu när världen återigen är fylld med möjligheter. Jag kanske till och med kan spela, fast det skulle garanterat gå extremt långsamt eftersom att instalationen av XP gjort min dator lika snabbtänkt som skolans gamla burkar. Men även enklare spel kan skänka nöje och njutning, se bara på Cossacks som jag just nu håller på att instalera.
Det är inte mer avancerat eller innehåller bättre grafik än Age of empires II, men fasen vilket nöje man kan få ut av det. Förhoppningsvis så fungerar det att spela på min lilla eee vilket jag lär få reda på inom en mycket snar framtid och om det inte funkar så kastar jag datorn åt helvete och köper en ny.
För om en dator inte klarar ett spel som tar hela 346 MB i besittning så är det inte en dator, utan någon sjuk uppfinning skapad av antingen Windows eller Coffe House. Inte för att jag direkt ogillar någon av dem, utan för att de har så galet mycket skumma saker för sig.
T.ex. Varför häller de i en massa socker och karamell essenser i kaffet som man beställer på Coffe House? Det måste ju vara en del i någon form av konspiration eller okult jävelskap. Jag menar, varför i helsike vill man ha massa karamell smak på kaffet?
Nu känner jag att jag definitivt tappat tråden och ber generat om ursäkt. I vilket fall så kommer jag inom kort att rapportera om hurvida en dator som har tre stycken E i namnet kan spela ett av de simplaste spelen på marknaden.
Tills dess så får ni må gott och leva väl.
//Johan

Motivationsbrist är ett återkommande ämne här

Det är svårt att få motivation till att skriva, men i och för sig så är det svårt att få motivation till något alls. Denna naturliga brist på motivation (hur många gånger har jag inte skrivit om motivation?) har fått ett lustigt uttryck. Du vet alla klassiska Amerikanska filmer där det sitter en Redneck på en veranda mitt ute i skogen och gungar lite lustigt på sin stol samtidigt som han piskar en banjo hårt med sina rappa fringrar?
(jag känner verkligen igen detta sedan tidigare).
Faktum är att den bilden stämmer både oerhört bra och minst lika dåligt, för idag har jag gett mig på en helt ny nivå av levnad. Faktum är att om man inte har upplevt en dag som denna så har man troligtvis aldrig haft en bakfylledag eller känt sig allmänt värdelös. För riktigt värdefull känner man sig inte, det lovar jag verkligen. För finns det något skummare än att skjuta luftgevär?
Naturligtvis är det inte själva skyttet i sig som är suspekt eller illaluktande, utan det är själva målen som gör livet krångligt för en. För man sitter där, helt harmlöst och skjuter på ett juice paket upphängt i ett snöre. Inget konstigt med det, faktum är att det vore sorgligt någon missat en sådan grej. Men dessvärre så slutar det inte med ett tetrapack som hänger och dinglar, utan det går vidare till betydligt farligare saker. Först kanske det gäller en potatis, men sen går det vidare till både mariekex, digestive, övermogna bananer och en ensam liten spyfluga som inte har vett att flyga iväg (dock klarar sig oftast flugan eftersom den e så jeddra liten). Det blir snabbt ett missbruk och man känner sig på något sätt besläktad med någon ensam Redneck som sitter i sin stuga och skjuter på grantoppar eller liknande.
Sammanfattningsvis kan man säga att det altså blir en riktigt pinsam historia utav det hela, även om jag faktiskt måste skryta att jag totalt ägde sönder dessa sockerfria digestive kex, som inte bara smakar dåligt utan även får varje levande varelse att vrida sig i plågor.

RSS 2.0