Ditt mekka i cyberspace

Just nu så sitter jag på en tron av majonäs, eller majonäs kanske den inte är gjord av men något i den stilen. För Anne som är en snäll och generös människa tog med sig en stol ifrån jobbet som ändå inte behövdes och helt plötsligt är jag kungen av majonäs. Jag sitter här på min tron och blickar ut över ägorna, piskar några dammråttor som inte är tillräckligt flitiga och skyller växternas förtorkning på dåligt med nederbörd. Dessutom så har jag möjligheten att gräva skumgummi ur min navelgruva och eftersom att bristen på nederbörd är logisk så är det ingen som klagar. Att smumgummigruvan dessutom verkar vara outtömlig gör ju inte saken värre, för utan en riktigt abnorm förtjänst så får man inte ut nöjet av att piska de stackars gruvarbetarna.
Det är ett sannt nöje att vara kung, visst är det kanske jobbigt att sitta och svettas majonäs och äta en tredjedel av jordens mat varje dag, men det finns någon slags tillfredställande känsla i det.

Ibland börjar jag undar om någon hällt sås i adsl servern, för först så var vi utan internet i två dagar och sedan dess så har det gått jättelångsamt. Personligen tror jag faktiskt att det är en supersmurf som startade sina nerladdningar och där igenom lyckades med konststycket att sänka hela vänersnäs bredbandsuppkoppling. Lovar att berätta om jag finner vem det är, men det lär ta ett tag i alla fall, för jag är nämligen insnöad.
Eller insnöad och insnöad, det ligger säkert fem centimeter snö på backen och jag har bara mina foppatofflor här ute och som du vet så fungerar foppatofflorna som snöankare. Funderar på att lappa igen alla små hål i tofflorna med fogskum, dessutom så kanske det ser lite futuristiskt ut med en massa smegg som väller ut ur skon. Det kanske skulle passa till lucia, en massa smegg på fötterna och en t-shirt som är mer sliten än lasse kongo, kanske en strut på hududet och en tomtenisse i läderkoppel. Det är nog så de firar i tyskland...

Jag har egentligen inget att tillföra världen idag, utan jag tänkte bara citera en sjuk vän och hans perverterade fantasi.

''Genom mörkret, framkommer en bild av dig sittande i lotusställning med ena armen i käften,
andra uppkörd till armbågen i rektun hållande varsin knivatrapp''

Det var definitivt sista gången jag följer råd som jag får av folk som kommenterar, margarin på glasspinne är ju inte gott. Dessutom så förstörde det min dagsform och gav mig muskelvärk i hela kroppen. Så nu sitter man här ensam och tvingas skippa träningen eftersom musklerna inte spänner sig, så jag har svårt att stå på benen och blir sittande här framför burken. Naturligtvis så är det en sådan dag då friends visas på teven och eftersom jag inte orkar gå och hämta kontrollen så blir jag utsatt för världens hårdaste tortyr. Ungefär som att tänka på de stackare som faktiskt måste bidra till bandyarenan via sin komunalskatt, hehe snacka om körda människor. Hoppas alla stackare får betala för ett nytt flak risifrutti till mig, så att de i alla fall bidrar till något vettigt.

För ovanlighetens skull så hade vi inte så jädra mycket att göra idag, utan jag satt och surfade lite på olika, för dig helt ointressanta hemsidor och jag konstaterade en lustig sak.
Min dagliga bananmilkshake innehåller mer än 420 kalorier, det är nästan lika mycket som de bruna flottiga chokladmuffins man kan köpa på Direkt. Tänk dig att jag byter ut shaken mot en 2 deciliter fett och kolhydrater, snacka om att det är rätt unfresh. Men man måste ju få i sig sina dagliga små jävlar så det är säkert nyttigt på något sjukt sätt.
Trots detta så skulle jag nog aldrig dricka fett, det lovar jag. Utan jag ska försöka hålla mig till den mera nyttiga bananskaken.
När jag kom hem så var det naturligtvis den dagliga hund-terrorn och sen så bestämde jag mig för att jogga lite, vet att mitt schema är lite tjock men vadå? Det är ju bra att röra på sig om man har energi, fasen, visste att det var något jag hade glömt t.ex. fylla på mina energidepåer med mat eller liknande.
Så nu sitter jag här och båda benen krampar och min rygg värker, fasen vilken god form jag är i.

Nu sitter jag här med mitt improviserade te-set och studerar den kyrkogård som har placerats mitt i mitt rum. Tidigare så kunde jag sitta och kika när de sprang runt på golvet och hade trevligt, men det är faktiskt så att de senaste dagarna har varit väldigt tomma. Det var ju inget jag hade planerat utan det bara blev så när det fanns tid över, varför skulle jag damsuga egentligen.
Eller det egentliga problemet är väll att jag är sjukt sentimental, jag menar hur kan man få dåligt samvete över att damsuga golvet? Eller kanske som när jag gjorde slut på fotkrämen och fick dåligt samvete över att den stått där jättelänge och hörde hemma där. Det är tankar likt dessa som snurrar i mitt huvud och styr vad jag gör, så man kan ju undra över hur jag kan fungera överhuvud taget, troligtvis är det teet eller nötterna som balanserar min bristande logik. Förhoppningsivis är det teet eller nötterna som balanserar min bristande logik.

Jag har konstaterat att grunden i min abnorma fysik är att jag går ut med hundarna varje dag, visserligen så
låter det inte som något man blir Rambo av men det är en skitbra början. Så jag ska lite lätt beskriva hur en promenad ser ut:
Först och främst så drar man ner den brandgula rasta-mössan och set till att säkra den ordentligt i den av kompisarna hårt kritiserade skäggstubben. Sen så gäller det att få på hundarna var sitt reflexhalsband och det krävs både snabbhet och styrka att sätta på Taxen sitt halsband samtidigt som Lova i sin iver försöker att äta upp mig.
Sen när man väl kommer ut så blir det krångligt, framförallt om man har två helgalna hundar som alltid drar åt motsatta hållet, eller som försöker springa efter ett rådjur som skuttar över vägen. Då tränar man framförallt ryggen och vadmusklerna genom att luta sig bakåt och ta spjärn med benen, innan Lova hunnit reagera och släpat en halvvägs ut i växtligheten
Jag kan tänka mig att det är samma känsla som när man skidar uppför en svart backe med ett snöankare bakom sig, inte för att jag gjort det, men endorfinkicken som blir när man upptäcker att man är på väg att få en speed-guidning ut i naturen är definitivt densamma.
Om man då följer detta träningsprogram så har man allt som krävs för att utvecklas till rambo:
Vadmuskler
Ryggmuskler
Endorfin
och hårt kritiserad skäggstubb.

Det är verkligen så, att när man klarat sig igenom en hel vecka av slappt skolarbete så vet man inte riktigt vad man vill göra. Först och främst så vill man rulla ihop sig i fosterställning och koppla in drop så att man bara kan ligga och sova hela helgen, men tyvär blir det aldrig riktigt så. Utan man sitter och funderar fram och tillbaka på vad man ska göra och lägger upp olika alternativ så att man kan välja det bästa. Men när väl helgen kommer så finner man att alla har gjort upp planer eftersom man inte berättat att man planerade något.
Då får man den där känslan som infinner sig när man käkat nästan ett kilo räkor och konstaterar att det ligger en liten stackare kvar i skålen och att just den lilla rackaren är genomborrad av ett spröt ifrån en annan räka. Då börjar man få medlidande för den krossade. kvävda och genomborrade räkan eftersom det är den sista kvarvarande.
Det är ungefär som att skratta till den sista mohikanen och sedan konstatera hur sorgligt det är när Chingachgook är ensam överlevande.
Eller som att konstatera att man helt enkelt planerat sönder hela livet.